Av Michael L. Brown
Översatt och anpassat av Vegard F. Soltveit
Svensk översättning av Ing-Marie Aronsson
Från Først nr. 4, 2019

Det sker något ”bakom kulisserna” i de ultraortodoxa miljöerna. I drömmar och syner möter ultraortodoxa Yeshua, och under samtal och måltider öppnas det upp för samtal om tro och evangelium. I denna artikel tar Michael Brown oss med in i ett spännande missionsarbete bland ultraortodoxa judar, och delar strategier och vittnesbörd med oss.

Michael Brown och hans upplevelser bland ultraortodoxa judar.

Inom kristen-judisk apologetik är det få som är lika erkända och efterfrågade som den messianske juden Michael L. Brown. Han deltar regelbundet i debatter med ortodoxa rabbiner, leder ett radioprogram och har skrivit en rad böcker om trosförsvar ur ett messianskt judiskt perspektiv. Brown är också en aktiv missionär och teamledare, som under en rad år har arbetat målinriktat gentemot de ultraortodoxa judiska miljöerna.

Den här artikeln är en översatt och något förkortad genomgång av Browns föredrag och artikel vid Lausanne Consultation on Jewish Evangelism (LCJE) i Toronto (2019). LCJE är ett internationellt nätverk för mission bland judar inom Lausannerörelsen. Här möts missionsorganisationer och församlingar som är engagerade i mission till det judiska folket, nätverksbyggande, erfarenhetsutbyte och samtal omkring mission och aktuella utmaningar.

Browns artikel baserar sig på egna erfarenheter och vittnesbörd från missionsarbete bland ultraortodoxa judar och harediska miljöer. Utgångspunkten är hans egen resa och sex strategier som han och hans missionärsteam använder för att nå ultraortodoxa judar och miljöer. Föredraget och artikeln är i sin helhet tillgänglig på LCJEs egna hemsidor.

Vegard F. Soltveit

Mitt vittnesbörd – Michael Brown

Kort efter att jag 1971 kom till tro blev jag vän med en lokal rabbin. Rabbinen var tio år äldre än mig och hade precis avslutat sin utbildning vid Jewish Theological Seminary. Nu var han ledare för synagogan där jag hade haft min Bar Mitzvah några år tidigare. Han tillhörde den konservativa judendomen, men hade ändå en stor respekt för ortodox- och ultraortodox judendom.

Rabbinen lade märke till min iver att dela evangeliet med mitt eget folk, och sa till mig: ”Jag vill ge dig min fru och mina barn, och själv bli din livslånge tjänare om du klarar att konvertera en enda ortodox jude till Jesus”. Med det menade han hur osannolikt det skulle vara att en ultraortodox jude kom till tro på Jesus. Han var totalt övertygad om att ingen jude, som var född in i en ultraortodox familj och tradition, någonsin skulle komma till tro på Jesus som judarnas Messias.

Då jag var arton år tog Rabbinen med mig till Brooklyn, där jag skulle få träffa två ultraortodoxa rabbiner. Jag gladde mig. För det första var jag intresserad av det ultraortodoxa troslivet. Jag hade själv växt upp som en ganska sekulär jude, och det ortodoxa tilltalade mig och verkade fascinerande. För det andra gav detta en möjlighet till att dela evangeliet med två ultraortodoxa rabbiner, och jag hade förberett mig väl (trodde jag). Under de två år jag varit troende hade jag läst hela Bibeln, från pärm till pärm, fem gånger. Dessutom hade jag de senaste sex månaderna memorerat 20 bibelverser dagligen. Det visade sig att jag inte var så väl förberedd som jag trodde. Rabbinerna hade svar på samtliga mina argument, och de gjorde en poäng av att jag använde en engelsk översättning av Bibeln. I efterhand förstår jag att det som skedde den dagen var en del av Guds plan att kalla mig till vidare studier och han lade ner i mig en ännu större hängivenhet och nitälskan efter att se mitt eget folk ta emot vår Messias – Jesus från Nasaret.

Jag tog en Ph. D. i Near Eastern Language and Litterature, har skrivit flera apologetiska böcker, deltagit i en rad debatter med rabbiner, och har fått en livslång längtan efter att se ultraortodoxa judar komma till tro på Jesus. Och jag är övertygad om att vi, förr eller senare, kommer att se många ortodoxa och ultraortodoxa komma till tro på Yeshua Messias. Frågan för mig är inte ”om” de kommer till tro, utan ”när” det sker. För vi vet att ”hela Israel ska bli frälst” (Rom. 11:26).

När nu det är sagt, så måste vi ändå vara medvetna om att det är mycket svårt att nå ut i de ultraortodoxa miljöerna. För det första kännetecknas dessa miljöer av stor slutenhet, något som gör det svårt att komma in för en utomstående. En annan utmaning är att traditionerna de lever efter både är heliga och okränkbara för dem, och därför blir frågor från en utomstående, som berör deras liv och tankesätt, sällan väl mottagna. För det tredje är de mycket misstänksamma mot ”världen utanför”. För många av dem är världen en farlig plats. En fjärde orsak som gör det svårt, är att de flesta har en förfärlig syn på vem Jesus är, och självklart på vad kristendomen är. För dem är kristendomen en fiende, som inte vill dem något gott. Kyrkan har förföljt judarna, och deras uppfattning av kristen mission är att den vill dräpa deras själar. För det femte bär de på många sätt en sektkaraktär, där kontroll och fruktan används för att hålla medlemmarna kvar. Detta gör också att det är mycket krävande för en ultraortodox jude att fungera normalt utanför sin egen miljö.

När vi försöker nå den här unika miljön blir vi också tvungna att tänka igenom en del ganska unika frågor. Måste vi leva som de gör, alltså bli ultraortodoxa för att vinna de ultraortodoxa? Hur många av oss är kallade till den tjänsten? Kommer de att genomskåda oss? Eller ska vi låta det faktum att vi är annorlunda vara vår missionsstrategi, och inte försöka likna eller leva som de? Men åter, vill de då prata med oss överhuvudtaget?

Jag vill återigen betona att ultraortodoxa kan, och ska, bli vunna för evangeliet. Jag är övertygad, och även om det ser svårt ut just nu, så både tror och vet jag att det sker mycket ”bakom kulisserna”. Vi ser i dag att ultraortodoxa och ex-ultraortodoxa judar kommer till tro på Jesus, och de är nyckelpersoner för att nå sin egen miljö. De känner kulturen och livsstilen, och när de blivit födda på nytt känner de också budskapet om honom som är judarnas Messias.

Genom min egen erfarenhet av evangelisation och missionsarbete bland ultraortodoxa judar, har jag lärt mig att vi också har något gemensamt med dem. Vi har båda en nitälskan för Gud, och den djupaste respekt för Guds ord som auktoritet. Denna gemensamma plattform ger anledning till att verkligen diskutera och debattera Skrifterna tillsammans. Detta har definitivt varit till hjälp för att få en del av dem mer intresserade. Och särskilt om vi kan diskutera några av deras traditionella texter.

Några av mina vänner arbetar hängivet och målinriktat med att nå in i ultraortodoxa miljöer, och också till de som har lämnat miljöerna (ex-ultraortodoxa). Jag frågade om de kunde dela med sig av strategierna och arbetsmetoderna som de använder, och det gjorde de. Ni kommer att få läsa om sex strategier som vårt team använder i evangelisation och missionsarbete, och ta del av vittnesbörd som berättar att Gud arbetar bland och mitt i sitt folk. Namnen har ändrats och platserna gjorts anonyma, av naturliga orsaker.

Strategi 1: Nyckelpersoner

En nyckelperson bör ha inflytande i omgivningen och väcka tillit. Vi tror att den Helige Ande har placerat sådana människor i de ultraortodoxa miljöerna. Evangelisation och mission blir mycket enklare när Guds nåd lyser fram i sådana personer, och när de själva är missionerande och lever ut vittnesbördet om Jesus i sin närmiljö.

Vi har konstaterat att det finns många sådana nyckelpersoner, och vi vill lära känna dem. En del av dem är redan Jesus-troende, medan andra ännu inte har kommit till tro. När vi lärt känna dessa nyckelpersoner märker vi att nya dörrar öppnas för samtal kring evangeliet. Vår strategi är helt enkelt att ta reda på vilka dessa människor är och satsa tid på dem. Det är inte alltid lätt, och en del gånger är det problematiskt att komma tillsammans med dem. Ändå ger det en öppning för evangeliet, och vi vinner insteg och får goda samtal med många.

Ett exempel är Shlomo, son till en känd ultraortodox rabbin. Han fick höra vittnesbördet om Jesus från en messiansk jude, och kämpade en lång tid med vem denne Jesus från Nasaret är. För ett år sedan tog han emot Jesus och blev döpt. Han har fått uppleva Guds nåd, och sett Gud göra stora under och tecken. Under den här processen har Gud fyllt honom med en nitälskan att nå sitt eget folk med evangeliet. Det är inte lätt för honom, men tack vare hans familjetillhörighet i de ultraortodoxa och ex-ultraortodoxa miljöerna är dörrarna för att vittna om evangeliet öppna för honom! Vi stödjer honom, och uppmuntrar honom i tjänsten och livet han lever för Jesus där han är, som en nyckelperson.

Strategi 2: Tillbaka till familjen

Det judiska året med sina fester och högtider är i de ultraortodoxa miljöerna centrerat kring familjen och familjelivet, där hemmet och sabbatsmåltiden är själva navet i det judiska livet. Vår strategi är helt enkelt att vara på plats och delta i måltiderna.

Två av oss gick runt i ett ultraortodoxt grannskap, med målet och hitta och känna igen nyckelpersoner i den miljön. Efter bön till Gud började vi göra hembesök för att se om vi kunde hitta familjer och personer som Gud redan arbetat med i det fördolda. En far bjöd in oss till sig och sin familj. Efter en stund frågade vi om vi fick framföra en berättelse, och det fick vi. Vi berättade om Rabbi Yeshua Ben Yosef (Jesus, Josefs son) som hade bjudit Simon Petrus ut på vattnet, medan han själv gick på vattnet ut mot dem. Familjen älskade berättelsen, och fadern sa att han ville leva livet med större tro, utan fruktan.

Sedan frågade vi om det gick för sig att vi välsignade dem. Det fick vi så småningom lov till, och medan vi välsignade dem i Jesu namn märkte både fadern och barnen Guds kraft. Det ena barnet föll omkull, så stark var Guds närvaro, och han blev helad från plågor han kämpat med. Vår erfarenhet är att mission i hemmet är en bra utgångspunkt för att dela evangeliet och vittnesbördet om Jesus Messias, och att Gud visar sin nåd och kraft i hemmen.

Strategi 3: Bön i den lokala synagogan

En ung vän, Shlomo, lärde oss en annan princip, som egentligen är tagen direkt från Skriften. Han sa till oss: ”Om du inte ber mincha (den judiska eftermiddagsbönen) med dem, så vill de inte tala med dig. Om du ber mincha tillsammans med dem, så blir de angelägna att höra din historia och vad du har på hjärtat”. Vårt missionsteam provade detta, och gick in i den största synagogan i ett ultraortodoxt område för att be mincha. Vi upptäckte snabbt att detta öppnade många dörrar till samtal om tro, liv och evangeliet.

Vi fann också att när vi gjorde detta, blev den judiska miljön inte ”de andra”, utan vi inkluderade oss själva. Nu var det inte längre ”oss” och ”dem”, utan vi förstod oss som ett större ”oss” – en gemenskap av judar. Vår erfarenhet är att det ledde till en större förståelse av att vi är en stor judisk familj, även om vi är oeniga och har olika ståndpunkter.

Strategi 4: Berättelsen

Vi har funnit att istället för att berätta hela evangeliet på en gång, så är det ofta mer effektivt att börja med några enkla berättelser från Jesu liv, som vittnesbördet från strategi 2 visar. När vi gör detta ställer vi ofta erfarenhetsbaserade frågor medan vi berättar, och visar att vi som judar kan relatera till berättelserna också i dag. Jesus själv var en stor historieberättare och vi har börjat följa hans exempel mycket effektivt. Liknelserna och berättelserna från evangelierna är verkningsfulla, och synliggör att Nya testamentet är skrivet för judar i en judisk kontext. Det ger oss anledning att förkunna evangeliet.

Strategi 5: Profetisk tjänst 

Vi har upptäckt att en viktig inkörsport till ortodoxa miljöer går genom tecken och under, som profetisk tjänst, helanden och nådegåvor. Särskilt vill vi framhålla det profetiska, för vi upplever att Gud talar till ultraortodoxa judar genom drömmar och visioner. När vi börjar ett samtal med att låta dem själva få berätta om sina andliga upplevelser, blir vi ständigt överraskade över vad Gud har visat dem i drömmar och syner.

Moshe är en ortodox judisk vän till Shlomo. En dag delade Shlomo evangeliet med sin vän, men Moshe avbröt honom. Moshe berättade han att han redan visste vem Yeshua var, för han hade mött honom i en dröm. I drömmen hade han sett flera bord, där det bakom varje bord satt kända rabbiner. De hade alla en aura av ljus runt sig. Men på andra sidan rummet hade det funnits ytterligare ett bord, och det ljus som var runt kring detta bord hade fått de andra att blekna. Ljuset från det bordet var så klart och rent. Den unge pojken visste intuitivt att det var Yeshua som satt bakom det bordet, och att ljuset kom från honom. Ändå var han förundrad över att ljuset från Yeshua skulle vara så mycket klarare och starkare än de andra rabbinernas ljus.

Shlomo, och efter hand andra, fick då en öppen dörr till att berätta mer om Yeshua för Moshe, och varför hans ljus lyste klarast av alla. Yeshua är det sanna ljuset, något Moshe redan hade sett i sin dröm. Så hade Gud förberett och planlagt de samtalen med Moshe. Vi upplever att allt fler ultraortodoxa judar möter Jesus i drömmar och syner, och att det finns en öppen dörr för evangeliet genom den profetiska tjänsten.

Strategi 6: Att möta och ta vara på ex-ultraortodoxa

Tiotusentals unga människor lämnar de ultraortodoxa miljöerna i Israel, Många av dem har problem med att anpassa sig till ett liv utanför det ortodoxa. En del hamnar på gatan, medan andra kommer med i sekulära stödgrupper och aktiviteter som regeringen har satt ihop för dem. Vårt missionsteam har kommit med förslag på att starta någon typ av ”öppet hus”-verksamhet för ex-ortodoxa, dit de kan komma för gemenskap och samtal. De har också föreslagit att skaffa ett hus eller en bostad där man kan undervisa i lärjungaskap för ex-ultraortodoxa som kommit till tro på Jesus. Här kommer de att få lära sig hur livet utanför det ortodoxa fungerar, få hjälp med eventuella trauman, om livet med Jesus, apologetik, och hur de kan fungera i samhället. För en del av dem är det också aktuellt att återvända till familjen, och leva ut lärjungaskapet i en ultraortodox miljö. Vi tror att detta är en extremt viktig grupp att nå och se. De har en öppen ingång till en miljö där få känner Jesus, och är ofta ensamma och exkluderade. Därför behöver de bli erkända, sedda och upplyfta.

Evangeliet är livets budskap

Låt mig avsluta den här korta genomgången av mission och strategier för att nå ortodoxa och ultraortodoxa människor och miljöer med evangeliet, med att helt enkelt påminna om att vi verkligen har livets budskap. Evangeliet är livsförvandlande, det är ett budskap om förlåtelse och förlossning. Vi får aldrig glömma eller undervärdera kraften i evangeliet!

Ultraortodox Judendom

Det finns flera riktningar inom ortodox judendom. Den strängaste och mest konservativa formen omtalas ofta som ultraortodox judendom, eller haredisk judendom. De lever efter stränga regler, är fundamentalistiska i förhållande till traditioner och deras överföranden och lever i egna slutna miljöer. Gruppen växer i Israel, och har egna regler och villkor, till exempel undantag från militärtjänst. I Jerusalem bor det många ultraortodoxa i området Mea Shearim och i staden Bnei Brak utanför Tel Aviv.