Av Bengt Pleijel
Publicerad i Livskällan nr 3 2015

1. Ordet välsigna
Hebreiska: barak – betyder ursprungligen ”falla på knä”. Men också prisa, lova, göra gott mot. På grekiska heter det eulogía, som kommer av ett ord som betyder ”lovorda”, ”prisa”, ”tala väl om” etc. Latin benedictio, lovprisande, välsignelse.

Det svenska ordet välsigna kommer av väl = gott, bra, och av signa = teckna, märka. När man välsignar tecknar man med korsets tecken. Jag önskar allt gott från korset – befrielse, frälsning, förnyelse, ny start m.m.

När man välsignar någon är det en bön om att det skall gå väl för den man ber för. I sin bön lyfter man upp personen inför Guds ansikte och in i Guds välsignelse. Man ber som Paulus: Jag böjer mina knän inför Fader … och ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft åt er inre människa genom sin Ande (Ef 3:14,16). Alltså: den som välsignar kommer nedifrån och lyfter upp den, han ber för i välsignelsens flöde från Gud.

2. Gud välsignar människan
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem. (1 Mos 1:27-28).
Man och kvinna får tillsammans ta emot välsignelsen. Då kan de förstå varandra och ta emot ett gemensamt uppdrag: var fruktsamma, föröka er, uppfyll jorden, ta hand om och vårda Guds skapelse.

3. Gud välsignar Abram
Och Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. Så skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. (1 Mos 12:1-4).

Lägg märke till:

• Abram får lämna sitt land sin släkt och sin familj.
• Abram får ett annat land, ett nytt folk och han får bli fader för en ny familj.
• Abram blir till välsignelse för att förmedla välsignelse.

Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet. (Gal 3:28-29, läs också Gal 3:6-9,14). Abrams välsignelse når också oss: Genom tron på Kristus tillhör vi tillsammans syskonen Abrahamsson!

4. Den aronitiska välsignelsen
Och Herren talade till Mose och sade: Tala till Aron och hans söner och säg: När ni välsignar Israels barn, skall ni säga så till dem: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Så skall de lägga mitt namn på Israels barn och jag skall välsigna dem. (4 Mos 6:22-27 enligt Bibel 1917).

Bibel 2000 har undvikit den konjuktiva verbformen välsigne. Översättarna ansåg att den formen var för ålderdomligt svår för moderna öron. Olika översättningar växlar mellan välsigne och välsignar. Vi bör behålla ordet välsigne. Arons präster och vår tids präster får uppdraget att säga detta som en bön, en önskan, en förkunnelse av vad Gud tänker göra. Det framgår av den sista satsen. Så skall de lägga mitt namn på Israels barn och jag skall välsigna dem. Gud skriver sitt namn under välsignelsen. Bakom välsignelseordet står Herren själv. Han ger det han säger.

I Bibel 2000 får vi fred i stället för frid. Det hebreiska ordet shalom är mycket rikt. Det betyder både frid och fred, både en inre frid där man har det gott ställt med Gud men också fred, harmoni, yttre goda förhållanden.

Lägg märke till att Gud välsignar dem. Men den ges samtidigt personligt till var och en: Herren välsignar dig.

5. Välsignelsen i vår högmässa
Läst tillsammans med Nya Testamentet ser vi att Guds folk skall välsignas i den Treenige Gudens namn, detta namn i vilket Herren Jesus befallde att alla dem som upptas till medlemmar i Hans församling och folk ska döpas.

Arons välsignelse sägs till dig. Guds folk är ett. Kyrkans välsignelse sägs till er. I vår överindividualistiska tid behöver vi hitta vad vi får tillsammans.

Herren välsigne er och bevare er.
Vi hör här FADERNS VÄLSIGNELSE: Han lovar sin omsorg och sitt beskydd om oss och alla varelser. Vi ser hans kupade händer omkring oss.

Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig.
Detta är SONENS VÄLSIGNELSE. Guds härlighet strålar från Kristi ansikte (2 Kor 4:6, Hebr. 1:3). I Sonen visar Gud sin nåd. Syndare behöver inte fastna i syndens fulhet. Ty av hans fullhet har vi alla fått, nåd utöver nåd. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och står Faderns hjärta närmast, har gjort honom känd (Joh 1:16,18 Giertz).

När man välsignar, tecknar man med korsets tecken. Man önskar allt gott från korset – befrielse, frälsning, förnyelse, förlåtelse, ny start m.m. Den förlåtne behöver inte slå ned ögonen. I Sonen får syndaren förlåtelse, evigt liv och salighet. Han kan få ögonkontakt med Gud. Vad fantastiskt detta är! Jag är sedd, uppmärksammad, bekräftad.

Herren vände sitt ansikte till er och give er frid.
Detta är DEN HELIGE ANDES VÄLSIGNELSE. ”Herren” betyder här den Helige Ande ( jfr 2 Kor 3:17). Den Gud som lät sitt ansikte lysa mot oss, vänder gång på gång sitt ansikte till oss, därför att vi ser bort, glömmer bort vad vi har i Kristus. Anden längtar efter att få dagligen och rikligen förlåta oss alla våra synder, så att Andens frukt – kärlek, glädje, frid … – kan växa fram och vi själva bli till välsignelse för andra. Genom den Helige Ande drar Fadern en människa till den enfödde Sonen (Joh 6:44), för att hon ska bli Guds barn i Honom, få syndernas förlåtelse och barnaskapets ande. I tron talar vi med Gud genom den Helige Ande, liksom ”ansikte mot ansikte” och vi ser, som i en gåtfull spegelbild Herrens klarhet. Vi förvandlas då till Hans avbild, vi förhärligas av den härlighet som kommer från Herren (2 Kor 3:18).

Sedan slutar välsignelsen med att prästen får uppdraget att lägga Guds namn på oss. Guds namn är: I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN. Gud ger sin himmelska laddning. Då händer detta som Herren säger: jag skall då välsigna dem.

6. Att ta emot välsignelsen
Prästen kan säga enligt handboken: Tag emot Herrens välsignelse. Det är viktigt att välsignelsen tas emot. Man kan öppna sina knutna händer då välsignelsen ges för att påminna sig om att ta emot.

Välsignelsen och välsignelsetecknet är inte magiska ting. Gud tvingar inte på oss sin välsignelse. Hans tillsägelse är visserligen giltig och hans gåva är verklig också utan vårt gensvar. Men välsignelsen gripes och tas emot i tron och endast så blir den verksam hos oss. Därför svarar församlingen på välsignelsen med orden: ”Amen, amen, amen”. Amen betyder ”Ja, ja, det skall så ske” säger vår vän Martin från 1500-talet.

Om vi tar emot välsignelsen händer något stort med oss. Vi blir till välsignelse. Vi får en ny livsstil: Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse (1 Petr 3:9). När du möter en människa – underbar eller underlig – öva dig då i att välsigna den människan. Kom nedifrån och lyft upp henne i Guds kärlek och önska henne allt gott. Se henne som ett möjligt helgon!

Det finns en motsats till välsignelsen. Bibeln kallar den för förbannelsen. Mose säger med stor kärlek till oss: Se jag förelägger idag välsignelse och förbannelse (Läs 5 Mos 11:26-28 och den märkliga texten om Bileams välsignelse i 4 Mos 22 ff. )

Förbannelsen är följden av att man inte tar emot Guds välsignelse. När man släcker ljuset eller inte trycker på strömbrytaren, blir allt så kallt, mörkt och meningslöst. Men Herrens ord är laddade med välsignelser. Stanna upp, ta emot hans ord, lyssna inåt och bär dem med dig.

7. Att välsigna Gud
Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader som i Kristus har välsignat oss med den himmelska världens andliga välsignelse (Ef 1:3. Fb). Vi ställer oss i välsignelsens flöde och låter välsignelsen vända tillbaka till Gud i form av lovprisning, tacksägelse, jubel.
Välsignad vare han som kommer! (Matt 21:9)

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. (2 Kor 1:3-4).

8. Gode Gud, välsigna maten, amen
Nej, så bad aldrig Jesus. Och aldrig någon jude på Jesu tid. Inför måltiden välsignade man Gud. Jesus tog ett bröd, tackade (välsignade) Gud, bröt det och gav åt lärjungarna … Den judiska bordsbönen löd: Välsignad vare du, Herre, vår Gud, hela världens konung, som låter bröd framgå ur jorden.

I Johannes 6 berättas om brödundret. En pojke hade fem kornbröd och två fiskar. Jesus tog bröden, tackade Gud och dela ut till dem som var där. Det räckte och det blev tolv korgar över. I fotnoten till Markus 14:19 står det: Bordsbönen, ”välsignelsen” frambars vanligtvis i lovprisningens form (Jfr Apg 27:35).

Till eftertanke: Det vi ger till Gud, tar Gud emot och förvandlar. Besvikelserna fastnar inte i oss. Jesus tar hand om dem och helar våra besvikelse-sår.

Synderna tar han bort. Ofta läggs de på komposthögen, så att de kan bli gödningsmedel, som låter Andens frukt växa fram. När vi ger Gud våra synder, ångrar dem och bekänner dem, gör Gud något, som får oss att mogna. Det dumma vi gjort förvandlar Gud till en välsignelse.

Pengarna, vi överlåter kan förvandlas till välsignelse för många. En överlåten fattig-pensionär och en överlåten bonusmiljonär kan bli till stor glädje för många.

Sorgerna genomgår ett förvandlingsunder, när vi talar med Herren om dem. Jag skall förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse (Jer. 31:13).

9. Postludium: Beraka i b-dur
Efter gudstjänsten kommer ett postludium – ett ”efterljud”. Välsignelsesånger gnolar och sjunger lekfullt och sprudligt från dem, som varit med och blivit välsignade. Några av dem bär välsignelsen djupt i hjärtat. Andra har välsignelsens sigill på sina pannor (Joh Upp 22:4). En del är så lyckliga att de fått välsignelsens namn skrivna i sina identitetshandlingar. Det är de som heter Benedictus, Benito, Baruck, Barak, Bengt, Bengta …

Den förre påven i Rom – välsignad vare han! – heter Benedictus.
Presidenten i USA – förbarma dig över honom! – bar detta namn i arabisk klädedräkt: Barak. Mussolini – den arme mannen! – hade det välsignade namnet Benito. Men han ville inte kännas vid sitt namn utan lät sig istället kallas IL DUCE – ledaren. Han ville inte stå där nere i välsignelsens flöde. Han ställde sig med höjdarna på höjderna. Därför gick det som det gick med honom, läs Jesaja 14:13-15 och Lukas 18:14b.

Den som skriver dessa rader heter också Bengt. När hans namn översätts och nämns tillsammans med hans efternamn, händer det att somliga suckar fram det och säger: ”Den välsignade Pleijel”! Men han själv meddelar, att han gärna bär detta namn och gör det med stolt ödmjukhet.

Just nu lägger han höger hand på hjärtat, ser dig djupt i ögonen och sänder dig många välsignelsens och godhetens vibrationer.
Gud välsigne dig!

Bengt Pleijel 88+