Bakgrund

Några bakgrundsfakta är viktiga. Salomo, kung Davids son, som levde ungefär 975-936 f.Kr., är en ledare som vi kan lära mycket av. Tyvärr både gott och ont. Kung Davids olika familjebildningar med olika fruar blev, som man kan ana, ingen bra uppväxtmiljö. Många barn med olika fruar och deras olika ambitioner är ingen god grogrund för en trygg uppväxt med goda relationer till den närmaste familjen. En liten fingervisning om detta finns angivet i informationen att Salomos mor var Batseba, Urias hustru som David begick otrohet med. (2 Sam. 2:24)

Problematisk barndom:

Bara det att behöva försöka hitta en verklig trygghet i sin egen syskonskara måste fått Salomo att börja söka vishet och därigenom få svar på hur man hanterar svåra situationer. När David utsett sin son Salomo till sin efterträdare kom Gud till Salomo och gav honom chansen att be om vad helst han vill. (2 Krön 1:7-10) Till Guds glädje ber Salomo om vishet. Gud ger honom det, ja så mycket att drottningen av Saba, alltså nutida Jemen, kommer resande för att själv se om han var så vis som man sagt henne. (2 Krön 9)

Ett fridens kungarike

Salomo blev en annan kung än vad kung David var. Salomo fick t.ex. uppgiften att bygga templet åt Herren, Gud i Jerusalem. David ville det men fick inte, eftersom han utgjutet så mycket blod som soldat. Salomo fick förtroendet att bygga detta enorma hus – Guds tempel – dit hela Israel skulle samlas i offer och tillbedjan. Men, tvärtemot en jordisk härskare, markerar Gud att Han inte bor i hus, utan bara väljer att uppenbara sig där i det allra heligaste, Salomo själv säger att

”Vem är väl jag att vilja bygga Honom ett hus, när himlen, himlarnas himmel, inte rymmer honom?” 2 Krön 2:6

Vid Salomos död hade riket ungefär samma område som vid hans fars Davids död. Salomo klarade alltså att behålla rikets styrka och fred med omkringliggande länder. Allt detta gav folket shalom – Guds fred. Därigenom kunde de fokusera på att bygga upp landet.

Rikets överdåd och framgång

David Hedegård sammanfattar Salomos vishet och klarsynthet som kung, med följande ord,

”hans vishet som domare, 1 Kon 3, hans organisatoriska skicklighet, kap 4, hans vänskapliga förbindelser med Egypten, kap 3:1, och med Tyrus, kap 5, bidrog ytterligare till att sprida glans över hans regering. Särskilt vårdade han sig om kulturutvecklingen och om de finansiella förhållandena.” (Se Biblisk Uppslagsbok, 1972, art. Salomo)

Salomos rike med dess olika uttryck för liv, människor, fester och middagar är legendariska! Se 1 Kon. 4 där Salomos regenttid står på sin högsta nivå av makt och inflytande. Författaren målar bilden av ett rike som hämtar sitt liv från Guds välsignelse. Ja till och med hur riket ska vara! Kungens ledarskap under Gud blir till välsignelse. Israel var helt enkelt en nation som fick se Guds löften gå i uppfyllelse! Man var en växande nation, som åt, drack och var lyckliga. (Se vers 20-21). Detta blev sedan en bild på hur den messianska tiden kommer att se ut.

En furste som levde i Orienten dömdes av hur hans hov såg ut. Ju rikare och överdådigare desto bättre! Derek Morphew menar i sin bok ”Breakthrough” att Salomos hov och matsal såg mer gäster och vänner än FN (se Breakthrough, 1992, sid 20). En indikation på rikedomen i landet var mängden mat som konsumerades vid hovet. 30 kor siktat mjöl, 60 kor vanligt mjöl, 10 gödda oxar, 20 valloxar, 100 får, hjortar, gaseller, rådjur och gödfåglar. Plus mängder med dryck, får man anta. (se 1 Kon.4:22). Rikedomen var enorm. 666 talenter guld fördes in i landet varje år. 1 talent motsvarar 35 kg.

En annan viktigare aspekt på lyckan och glädjen var förmånen att ha en kung som så helt sökte Gud. Se till exempel hans ordspråk i Ordspråksboken, eller hans bön i samband med att templet invigs, 1 Kon. 8:22-53. Han valde att följa sin far Davids väg. Och Gud välsignade honom och hans folk. Lycka, framgång och materiell välsignelse blev resultatet! Det är det ingen diskussion om. Men det är inte hela historien om Salomo och hans ledarskap.

Salomos fall

Tyvärr har historien om kung Salomo och hans vishet ett mörkt stråk också. Salomo skaffar, i enlighet med vad kungar gjorde då – och senare – ett stort antal hustrur och bihustrur. 700 hustrur och 300 bihustrur (1 kon.11:3). Författaren till Konungaböckerna summerar:

”kung Salomo hade många utländska kvinnor som han älskade … de tillhörde folk om vilka Herren hade sagt: ”ni ska inte beblanda er med dem; de förleder er till att dyrka sina gudar”. 1 Kon. 11:1-2

Tyvärr blev alla dessa kvinnor vägen till Salomos avfall. Han ”älskade dem” alla. Tänk på det! Ingen kan det! Ingen ska heller försöka! Man och kvinna är singularis och ska så vara. Äktenskapet är skapat av Gud för mannens och kvinnans goda tillsammans i livslång trohet. Patriarkala samhällen försöker nog säga att man kanske kan ha några kvinnor, eller i modern tid, matriarkala samhällen säger detsamma om kvinnor. Men båda har fel! Guds vilja var då och är nu att vi ska hålla oss till varandra inom äktenskapet och inte ens titta utanför dess gränser. I Salomos fall var alla hans äktenskap uttryck för ingångna politiska allianser. De var ingångna som medvetna politiska beslut och fyllde funktion av att bygga trygghet för landet mot fiender. Vilket är ett förfärligt dåligt argument för äktenskap.

Dessutom innebär allianser kompromisser! I Salomos fall måste fruarna få ta med sina avgudar och dess präster. Och ännu värre, han själv kände sig tvingad att tillbe andra gudar, författaren avslöjar avfallet:

”(Salomo) tillbad Astarte, fenikiernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrighet … Salomo inrättade en offerplats åt Kemosh, moabiternas vidrighet … och åt Milkom … Likadant gjorde han för alla sina utländska kvinnor, och de fick tända offereld och frambära offer åt sina gudar” 1 Kon 11:5-11

Författarna konstaterar att Salomo avfallit från Gud: ”Så gjorde Salomo det som var ont i Herrens ögon och höll sig inte troget till Herren …” 1 Kon 11:6 Resultatet blev Guds vrede över Salomo, se vers 9. Och författaren konstaterar att Salomo gör detta trots att Herren två gånger visat sig för honom (vers 11-12) och specifikt varnat honom just för att dyrka andra gudar. Resultatet blir att Herrens löfte till kung David om ett odelat folk och rike förvänds till en dom över Davids rike. Från och med Salomos son Rehabeam delas riket i två. Det blir nu några hundra år av avfall och trots mot Gud och varandra. Guds dom är hård, men rättvis.

Salomos vishet falnade ut, då han själv sagt att visheten är kunskapens begynnelse. Ordspråksboken är till stor del författad av honom. Där varnar han för den ”främmande kvinnan” se kap 5! Och han konstaterar att det är ”människans dårskap (som) förstör hennes liv, men mot Herren vänds hennes vrede”. Ordsp. 19:3Kan hända är det den insiktsfulle äldre Salomo som tänker om sitt eget liv och hur han kunde kompromissa det viktigaste han fått: vishet från Gud?

Vidare i en annan av Salomos böcker i GT, Predikaren och Höga Visan, finner vi reflektioner av kung Salomo över visheten, kvinnan och livets tomhet. Höga Visan är förstås en fantastisk livsbejakande erotisk bok med massor av vackra ord om kärleken, samtidigt kan man fundera över hur man ska dela den kärleken med 1000 kvinnor? I den äldre Salomos erfarenhet finns alla (!) erfarenheter, och nu säger Salomo:

”Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren (=Salomo), tomhet, idel tomhet, allt är tomhet!” Pred. 1:2

Och senare i samma bok, om alla kvinnor han haft …

”bittrare än döden är kvinnan, hon är en snara, hennes hjärta är ett nät, hennes armar är bojor. Den som behagar Gud kommer undan, syndaren blir hennes fånge”.. Pred. 7:27 Summan är att kung Salomo som började i sin fars fotspår slutar i avgudadyrkan. Han som Gud välsignade bortom all annan jämförelse, ifråga om rikedomar, lycka och framgångar, blir i slutet av sitt liv en man tvivlande på allt. Till och med på livets absoluta mening och betydelse för Guds Rikes skull.

Sammanfattning

Vilken oerhörd gåva Salomo fick av Gud! Vishet att vara Guds kung för sitt folk. Vishet att vara rättvis och god i sitt ledarskap. Salomos regeringstid var ett exempel på gott ledarskap. Till och med ett tecken på Messias ankomst och hur tiden då skulle bli ifråga om Guds välsignelse och överflödet där. Gud gav Salomo allt han behövde. Flera böcker i vår Bibel är författade av Salomo; Höga Visan, Predikaren och stora delar av Ordspråksboken. Han var en ledare rikt brukad av Guds Ande.

Men … det kunde blivit så mycket bättre med Salomos ledarskap och inflytande. De val vi gör skapar framtiden, alltid. Ledare bör betänka detta och söka vishet, så att besluten alltid bygger på att Guds vilja alltid är rätt väg att gå. En teolog har sammanfattat Salomos historia väl, tyvärr:

”Salomo varken levde eller dog som sin far. Vi har ingen underrättelse om att från hans dödsbädd någon allvarlig, kärleksfull förmaning att tjäna Herren uttalades till hans efterträdare, som fallet var med den döende David. Över Salomos dödsläger vilar en djup tystnad. Här finns ingen skön solnedgång, som ger löfte om en ännu härligare morgon.” E. König: Geschichte det alttestamentlichen Religion, (4 ed.1924) sid. 337 ff.

Avslutande ord

Det märkliga med Salomo är den dubbla bilden som Skriften ger. Samtidigt har nog de flesta kyrkokristna en bild av Salomo om den vise mannen som välsignats av Gud. Den är inte fel, men den saknar en sida – domen, vreden som Gud släpper lös över avfallet.

Ledare har fått mycket att förvalta. Gåvor, ja, nådegåvor som ska bära frukt. Den tjänst man fått! Och i de människors liv man påverkar. Salomo gör precis det, han påverkar, leder och visar på Gud. Han gör också motsatsen genom sin synd. Här har du och jag så mycket att lära av historien om Salomo. Studera honom, hans undervisning, hans liv och Israels utveckling efter honom. Inte bara i livet utan också efter mig kommer generationer att påverkas av hur överlåtna vi är till Herren Jesus Kristus och till Guds Ande. Vill vi välsignelse och växt för Guds Rike, kan vi inte kompromissa med Guds vägar och Ord.

Låt oss alla idag – och resten av våra liv – passionerat följa Jesus vart Han går. Då blir vi till välsignelse!

Hans Sundberg, teologie doktor