1. Att som ledare följa Jesus, är att undervisa detsamma som Jesus undervisade

Jesu undervisning var fylld av vad Han lärt hos sin Fader, Joh 5:19, 30. Han säger själv att inget i Hans liv, vare sig ord eller handling, var mot Gud, Faderns vilja. Det speglade snarare Faderns väsen i alla avseenden. Så hans undervisning var Guds Ord, Guds uppenbarade vilja. Jesus visade oss hur omöjligt det var att separera Gud Fader från Guds Son Jesus, genom att hävda att ”Jag och Fadern är ett”, Joh 10:38.

Joh 1:18 är en teologiskt briljant summering av vem Jesus är, men också en oerhörd utmaning för oss som undervisar andra. ”Den ende Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, Han har förklarat Fadern för oss”.

Jesus är ”själv Gud”! Han har ”förklarat Fadern för oss”! Smaka på de orden och fundera på vikten av att alltid låta Jesus stå i centrum – i förkunnelse och undervisning.

Jesus uppenbarade Gud i sin förkunnelse genom att Han förklarade vem Gud är.

2. Jesus undervisade om möjligheten till en personlig relation med Fadern

Centralt var att Gud är Fadern – en mycket älskande Fader. Lukas 15 beskriver hur Jesus
understryker hur Gud söker efter sina förlorade söner och döttrar. Jesus använder tre bilder:

• tappade mynt,
• bortsprungna får,
• barn som valt annan väg än den önskade.

Poängen är förstås inte bara jordisk glädje över att ”hitta” det förlorade, utan att också i himlen – hos Gud – är det glädje när det förlorade hittas! Så stor att när den förlorade sonen återkommer blir det jubel och stor fest! Fadern själv söker efter den förlorade. Inte bara förlorade i allmänhet, utan just den förlorade. Till och med när den förlorade har förbrukat allt som var värdefullt, är inte det djupaste värdet förlorat: substansen i att vara människa – att vara önskad och älskad av Gud från evighet! Men den förlorade sonen tror han förlorat den, i den latinska översättningen, Vulgata, står det inte att den förlorade sonen bara förstörde det materiella utan ”Ibi dissipavit substantiam suam” Luk 15:13.

Visserligen genom ”vivendo luxuriose” d.v.s. luxuöst intensivt livsnjutande. Men likafullt var det ”substansen” som förstördes. Inte pengarna bara.

Relationen med Fadern kommer först! Och därför blir varje uppvaknande hos förlorade söner och döttrar så oerhört viktigt. ”Människosonen har kommit för att söka det som var förlorat”. Just det! För en ny relation.

Notera hur det blir fest efter varje ”funnen och räddad förlorad”! SÅ borde varje kristen församling fira med den himmelska verkligheten de som tar emot Guds kärlekserbjudande: frälsningen i Jesus Kristus! Det börjar med förlåtelse, och det ges förtroende och det leder till fest – och arbete i Guds vingård!

Livet i relation med Fadern är glädjefyllt och smärtsamt! Och värt all möda och varje fest!

3. Jesus undervisar om människans situation

Människan är förstås skapade av Gud till man och kvinna som Hans avbild – eikon, ikon, avbild – för att i världen vara Hans medarbetare i äktenskap, familj, samhälle och kyrka.
Därför kan inte den grundläggande tryggheten upplösas. Jesus förbjuder skilsmässa – OBS för människans skull. En enda orsak finns för skilsmässa, nämligen otrohet! Annars är kallelsen att arbeta sig igenom kriser, för som sagt, äktenskapet är ett sakrament. En helig plats förordnad av Skaparen för att bygga Guds värld.

Sexualiteten är också den en Guds gåva att njutas av inom äktenskapet.

Arbete är en god sak. Det är också det ett uttryck för Guds inbjudan till oss att vara medskapande. Att arbeta för en bättre värld är. Allt ifrån det lilla till de stora frågorna, är allt ett medskapande. Ytterst är att sätta sin tro och tillit till Gud det mest mänskliga.

I Jesus ser vi det sant mänskliga – sådana vi borde vara om inte synden skapat en djup brustenhet i vår mänsklighet. Han är ”Människosonen” – den ende sant verkligt mänsklige!

4. Jesus lever ut och visar i ord och handling hur vägen till Gud ser ut

I och med att Jesus ger verkligheten av Guds Rike vidare synliggörs att Gud har gett människan en väg till liv. Den vägen är en, och den finns enbart i tron på Jesus Kristus. I Joh.14:6 säger Jesus: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

I n g e n kommer till Gud Fadern utom genom tro på Jesus Kristus!
Det betyder ingen, dvs man kan som människa hitta massor av goda saker att säga om Buddha, Muhammed, Krishna, Christer Sturmark och andra religionsstiftare men de kan inte förmedla annat än mänsklig vishet – god sådan helt säkert – men absolut bara mänsklig vishet. Viktig, men inte frälsande! Frälsa kan bara tro på Jesus göra.

Paulus sammanfattar i Romarbrevet den första kristna församlingens tro i 1:16-17. Av tro till tro. Tillit och efterföljelse.

5. Jesus undervisar om ordet som ger liv

Jesus undervisar om Gud, men är också själv Gud. Det gör Hans ord unika, ja de är Guds eget Ord. Varje kyrka – och ledare – gör därför väl att underordna sig Jesus och Hans Ord. De är utgångspunkten för tro och liv. De är domaren över vår tro och vår teologi. Bara de – inget annat. Reformatorerna kallade detta ”sola scriptura”, d.v.s. Ordet om Gud som vi kan förlita oss på – i liv och död.

Hans Sundberg, teologie doktor, pastor