Utkorelsen (Rom 11)

Ole Andersen, generalsekretær i Ordet & Israel i Danmark, skriver om det judiska folkets utkorelse utifrån Romarbrevet 11. Se även föregående artikel om Rom 9-10.

Källan delar nödvändigtvis inte alla slutsatser, men återger med glädje detta mycket gedigna bibelstudium. En skillnad i tolkningen – som får konsekvenser i hur vi ser på judar idag och i den yttersta tiden – är synen på uttrycket ”hela Israel” som Carl-Henrik Karlsson menar skall tolkas som alla judar i alla tider som med Abraham förtröstat på Guds nåd och den kommande Messias. (Rom 9:6)

De flesta i Israels folk tog inte emot evangeliet om Jesus som Messias. Vad betydde det för Israels ställning som Guds folk? Ole Andersen behandlar frågan utifrån Romarbrevet 11.

På Paulus tid hade många i Israels folk hört evangeliet om Jesus. Men det var endast ett fåtal som kommit till tro på Jesus. Det var en allvarlig situation. En avgörande punkt i Paulus övertygelse var nämligen att en människa kunde endast bli frälst genom att tro på Jesus. När majoriteten av Israels folk avvisade evangeliet stod de alltså utanför frälsningen. Men detta reser en ny mycket viktig fråga: Har Gud därmed förkastat Israels folk? Det är denna fråga som Paulus tar upp i Romarbrevet kapitel 11.

Ett tydligt svar

Paulus låter inte frågan hänga obesvarad i luften. Svaret kommer bestämt och med eftertryck. (vers 1b – 2a) Nej, Gud har absolut inte förkastat sitt folk! Israel är fortfarande Guds folk, trots att en majoritet av folket har förkastat evangeliet om Jesus.

För att motivera sitt tydliga nej på frågan, jämför Paulus situationen på Elias tid. (vers 2b – 6) Elia trodde att han var den ende sanna profeten som var kvar i ett avfälligt folk. Gud uppmärksammade honom dock på att det fanns en liten grupp på 7000 man kvar som hade vägrat att delta i avgudadyrkan. Och sedan kommer Paulus huvudslutsats: ”Så finns det även i vår tid en kvarleva kvar.” Paulus jämför alltså situationen efter Jesus med situationen på Elias tid, 850 år före Jesus. Den gången var det endast 7000 troende kvar i Israel. Trots detta visar oss Gamla Testamentet att Gud inte förkastade Israels folk. Tvärtom så fortsatte Gud att använda Israel som redskap för att genomföra den frälsningsplan som han bestämt. På samma sätt är det nu, säger Paulus. Det finns fortfarande kvar en rest i Israel som lever i tro. Situationen på Paulus tid är alltså inte värre än på Elias tid. Och när Gud på Elias tid underlät att förkasta Israels folk på grund av majoritetens avfall, så kommer han inte heller nu, efter Jesus ankomst, att förkasta folket på grund av majoritetens avfall. När det gäller Israels ställning som Guds folk, är det alltså ingen skillnad på tiden före Jesus och på tiden efter Jesus.

I nästa avsnitt utvecklar Paulus vad han just har sagt om uppdelningen av Israels folk (vers 7-10). Israel är indelat i ”de utvalda” och ”de andra”. De utvalda är de troende i Israel, alltså en ”kvarleva av Israel”. De är frälsta. De andra, det vill säga de icke troende i folket, är förhärdade och står utanför frälsningen. Denna fruktansvärda situation, där en stor del av Israel är förhärdat, är förutsagd i Gamla Testamentet. Det visar Paulus med hänvisningar till ett antal passager i vers 8-10. Det är Gud själv, säger Paulus, som har förhärdat majoriteten i Israel, så de inte tog emot evangeliet om Jesus.

Det är viktigt att vara uppmärksam på båda aspekterna av det som Paulus skriver i de första tio verserna av Rom 11. Å ena sidan fastslår han att Gud inte har förkastat Israel som sitt folk. Å andra sidan konstaterar han att en stor del av folket är förhärdat och därmed står utanför frälsningen. När Paulus säger att Israel fortfarande är Guds folk betyder det alltså inte att det är frälst. Israel är Guds folk samtidigt som majoriteten av folket inte har del i frälsningen. Att vara Guds folk är således något annat än att vara frälst. Paulus språkbruk är i överensstämmelse med det Gamla Testamentet. Att vara Guds folk är i det Gamla Testamentet att vara utvald som redskap för att bringa Guds välsignelse ut till alla folk. (1 Mos 12:3) I det avseendet är Israel fortfarande Guds folk, även om majoriteten av folket på Paulus tid avvisade evangeliet om Jesus.

 

Guds redskap (Rom 11:11-16)

Paulus chockerande påstående att det är Gud själv som har förhärdat Israel, väcker självklart strax en ny fråga: Vad i all världen är meningen med detta? Det är ämnet för nästa avsnitt. (vers 11-16) Majoriteten i Israel ”snubblade” då de inte tog emot Jesus. Och nu så frågar Paulus om det var Guds avsikt med Israels ”snubblande” att de skulle ”falla”. Eller med andra ord: Var Israels fall ett ändamål i sig själv? Hade Gud bara tröttnat på Israel så han lät dem säga nej till Jesus, så att han kunde bli av med dem? Nej, naturligtvis inte! Paulus avvisar den tanken på samma kategoriska sätt som i vers 1. Och sedan förklarar Paulus tre gånger, med lite olika ord, vad som hände när majoriteten av Israels folk förkastade budskapet om Jesus som Messias.

Den första förklaringen kommer i vers 11b: ”Genom deras fall kom frälsningen till hedningarna.” Israels ”fall” är detsamma som deras förkastande av evangeliet. Att många judar sa nej till Jesus förde alltså med sig att frälsningen kom till hedningarna. Paulus tänker förmodligen på den princip han själv hade använt under sina tre missionsresor. När han kom till en ny stad uppsökte han den lokala synagogan och började med att förmedla sitt budskap där. (T.ex. Apg 13:5, 14) Denna missionsstrategi hade sin upprinnelse i Paulus förståelse av att evangeliet var ”för judarna först”. (Rom 1:16) På de flesta platserna avslutade Paulus förkunnelsen med en konfrontation, varefter han började förkunna evangeliet för de lokala hedningarna. (T.ex. Apg 13:46) Judarnas avvisande av evangeliet resulterade alltså i att det blev förkunnat för hedningarna så att några av dem fick del i frälsningen.

Den andra förklaringen följer i vers 12a: ” Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna …” De två uttrycken är parallella. Israels nej till evangeliet om Jesus innebar att hedningarna fick del av evangeliets rikedom.

Den tredje av Paulus förklaringar kommer i vers 15a: ”Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning …” Israels ”förkastelse” är parallell med orden ”fall” och ”fåtalighet” i vers 11 och 12, och måste därför innebära samma sak, det vill säga att majoriteten i Israel, genom att förkasta evangeliet, kommer att stå utanför frälsningen. Denna olycka för Israel har inneburit att en del hedningar har uppnått frid med Gud.

Paulus anger alltså fyra följder av Israels förkastande av evangeliet:

  1. Vers 11 – Israels fall – hedningars frälsning.
  2. Vers 12 – Israels fall – världens rikedom.
  3. Vers 12 – Israels nederlag – hedningars rikedom.
  4. Vers 15 – Israels förkastelse – världens försoning.

Genom att peka på dessa fyra följder har Paulus besvarat frågan i vers 11. Syftet med att Gud lät Israel bli förhärdat var att hednafolken skulle få del i frälsningen.

Därmed har Paulus även besvarat frågan i vers 1. Innebär Israels förkastande av Jesus att Gud har förkastat Israel som sitt folk och som sitt redskap i genomförandet av sin frälsningsplan? Nej! Israels fall hindrade inte Gud att använda dem som sitt redskap. Tvärtom, precis då de föll använde Gud dem för att föra frälsningen ut till hedningarna. Israel var alltså i allra högsta grad fortfarande Guds redskap på Paulus tid.

Men Paulus stannar inte här. I sista delen av vers 12 drar han linjen ut mot framtiden. Paulus använder uttrycket ”Israels fulltalighet”, som står i motsättning till ”Israels fall” och ”Israels nederlag”. Israels ”fulltalighet” betyder alltså att Israels folk kommer till tro på Jesus och blir frälst, eller som den danska översättningen återger det: att ”de kommer fuldtalligt ind”. När Israels avvisande av Jesus ledde till stor välsignelse för hedningarna, vad kan det då inte leda till, om Israel en dag i framtiden tar emot Jesus? Samma tanke upprepar Paulus i sista delen av vers 15: När Israels avvisande av Jesus resulterade i detta fantastiska, att världen erbjöds möjligheten till frid med Gud, så kommer Israels mottagande av frälsningen att innebära något ännu bättre – nämligen ”liv från de döda”. Uttrycket ”liv från de döda” kan antingen förstås andligt om en mäktig väckelse bland hednafolken, där många kommer till tro på Jesus, eller fysiskt om de dödas uppståndelse.

Paulus hävdar alltså att även Israels möjliga omvändelse kommer att få stora verkningar för hednafolken:

  • vers 12 Israels fulltalighet – ännu större frälsningsrikedom för hedningarna.
  • vers 15 Israels mottagande – liv från de döda.

Paulus huvudpoäng i vers 11-16 är klar. Då Jesus kom, använde Gud Israels folk som sitt redskap till att föra frälsningen ut till hedningarna. Israels avvisande av Jesus innebar alltså inte att de upphörde att vara Guds folk i betydelsen Guds redskap.

Till hednakristna (Rom 11:17 – 24)

I nästa avsnitt av kapitlet ändrar Paulus tonen. Hittills har han skrivit om Israel. Nu vänder han sig direkt till den hednakristne läsaren och säger ”du”. Tre saker vill Paulus att hednakristna ska lär sig av detta:

  1. Hednakristna ska undvika högmod gentemot Israel. (vers 17-18)
  2. Hednakristna ska lära sig av Israels exempel. (vers 19-22) Även om Israel fortfarande är Guds folk, blir den enskilde israeliten inte frälst om han är otroende. Det ska hedningarna lära sig genom att se på Israels historia.
  3. Hednakristna ska utifrån sin egen situation förstå att Gud har makt att ändra Israels situation. (vers 23-24) Om Gud (”mot naturens ordning”) kan ge en hedning del i frälsningen, hur mycket mer kan han då inte ge de avfallna i Israel del i frälsningen?

Israels framtid (Rom 11:25-27)

I nästa avsnitt vänder sig Paulus åter till Israel. I vers 11-16 antydde han möjligheten av att Gud också i framtiden skulle bruka Israel som redskap till att göra gott mot hednafolken. Nu nöjer han sig inte längre med antydningar, utan ger klara besked om Israels framtid. Paulus talar i detta avsnitt om tre faser:

1. Det vilar förhärdelse över en del av Israel.
Den första tidsperioden var redan påbörjad under Paulus tid. Under den här perioden är majoriteten av Israel förhärdad och har inte tagit emot evangeliet om Jesus. Denna period kommer att fortsätta till en bestämd händelse.

2. Hedningarna kommer fulltaligt in.
Man kan också säga hednafolken kommer fulltaligt in. Det syftar på frälsningen (liksom i vers 12). De som ska uppleva denna frälsning är ”hednafolken”. Det är viktigt att lägga märke till att Paulus här inte tänker på enskilda personer utan på folk. Paulus gör en jämförelse mellan Israels folk å den ena sidan och alla hednafolk å den andra. Paulus säger således inte att alla hedningar ska bli frälsta, utan att hednafolken ska få del i frälsningen. Man kan också jämföra med Mark 13:10 där Jesus talar om det som skall ske innan hans återkomst. ”Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.” (Ordet ”folk” i Markus 13:10 är samma ord som i Rom 11:25 är översatt ”hedningarna”.) Att hednafolken fulltaligt ska gå in betyder att evangeliet ska förkunnas för alla folkslag, så att det i varje folk är några som har tagit emot frälsningen. När den tidpunkten inträffar ska det ske något nytt.

3. Hela Israel ska frälsas.
Den tredje saken som Paulus nämner i denna serie av händelser är att hela Israel ska frälsas. Vad betyder ”hela Israel”? Ordet ”Israel” förekommer både i vers 25 och i vers 26. Vers 25 talar om hur situationen är i Israel innan en bestämd händelse och vers 26 talar om hur situationen är i Israel efter händelsen. Därför måste ”Israel” betyda detsamma i de två meningarna. I vers 25 kan ”Israel” bara betyda det judiska folket, som delvis är förhärdat. Således måste ”Israel” i vers 26 vara det judiska folket, som intill dess varit förhärdat. Paulus talar alltså om vad som ska ske med Israels folk på den bestämda tidpunkten i framtiden när hednafolken fulltaligt går in. ”Hela Israel” måste därför betyda de judar som lever vid exakt den tidpunkten. En dag i framtiden kommer det alltså att ske en mäktig väckelse i Israels folk. De judar som lever den dagen kommer att komma till tro på Jesus och bli frälsta. Hur vet Paulus det? Jo, det vet han från det Gamla Testamentet. Profeten Jesaja förutsade nämligen att Israel skulle vara i mörker intill en dag i framtiden när Gud själv skulle komma som en befriare och frälsa dem från deras avfall. (Jes 59:20-21) Detta löfte blev inte uppfyllt vid Jesus första ankomst, därför kommer det att bli uppfyllt en gång i framtiden.

Det Paulus antydde som en möjlighet i vers 12 och 15 kommer alltså att ske! Liksom Gud använde Israel som sitt redskap då de avvisade Jesus vid hans första ankomst, så kommer han också en gång i framtiden använda dem som sitt redskap när de kommer till tro på Jesus. Gud har således inte alls förkastat Israel som sitt folk!

Paulus syn på Israel (Rom. 11: 28-36)

Med denna långa redogörelse i kapitel 9-11 som bakgrund är Paulus nu redo att dra några slutsatser.

Den första slutsatsen handlar om de hednakristnas förhållande till Israels folk. (Vers 28-29) Kristna ska betrakta Israels folk ur två olika synvinklar: evangeliets och utkorelsens. Sett till evangeliet är det en stor motsatsställning mellan majoriteten av Israels folk och den kristna kyrkan. De flesta i Israel avvisar evangeliet om Jesus, medan kyrkan tror på det. Detta skapar en djup klyfta, en ”fiendskap”. Men i förhållande till utkorelsen står kyrkan i en tacksamhetsställning till Israels folk. Israels folk är det jordiska redskap Gud har använt till att skapa den frälsning kyrkan åtnjuter. Därför må kyrkan älska Israels folk.

Den andra slutsatsen sammanfattar likheten mellan de hednakristna och Israels folk. (Vers 30-32) När det gäller frälsningen är det ingen skillnad mellan hedningar och judar. Alla är i grunden olydiga. Och alla kan endast bli frälsta genom Guds barmhärtighet. Paulus långa redogörelse om Israel får honom att bryta ut i en lovprisning av Gud. (Vers 33-36) Israels plats i Guds frälsningsplan uppenbarar nämligen Guds ofattbara storhet.

En dubbel synvinkel

I Rom 9-11 ger Paulus en principiell redogörelse för Israels ställning efter Jesus ankomst. I kapitel 9-10 understryker han att endast de som tror på Jesus blir frälsta. I kapitel 11 understryker han att Israels folk fortfarande är Guds folk i betydelsen Guds redskap i frälsningshistorien. Paulus synvinkel är alltså dubbel! När det gäller frälsningen står den icketroende majoriteten av Israels folk utanför. Judar, danskar, (svenskar övers. anm.) och vilka som helst kan endast bli frälsta genom tro på Jesus. Men när det gäller utkorelsen till att vara Guds redskap är Israel ännu Guds folk. Guds plan med Israel står stadigt fast. Jesus första ankomst var nämligen en bekräftelse på Guds löften till Israels folk. (Rom 15:8)

Ole Andersen

Källa: Ordet & Israel december 2001
Översättning: Ing-Marie Aronsson

Biblisk förkunnelse sedan 1999