En principdeklaration om kyrkans förhållande till det judiska folket och om detta folks plats i Guds frälsningshistoria.

Utarbetad av Teologisk Nemnd i Den Norske Israelsmisjon. Redigerad av Reidar Hvalvik. Översättning till svenska av Johannes Hellberg.

Principdeklarationen är utgiven av Kyrkliga Förbundets Bokförlag och beställs direkt från förlaget.

Förordet till svenska upplagan

För Paulus var det ingen motsättning mellan judendom och kristendom. Snarare förutsättning. Den första kristna kyrkan var helt igenom judisk, och andra inom judendomen såg de kristna som en av flera rörelser inom den judiska religionen. Det var först efter templets fall och Jerusalems förstörelse år 70 – i samband med att den rabbinska judendomen (som vår tids judendom är sprungen ur) började ta form – som judendom och kristendom började uppfattas som olika religioner, även om det inte cementerades förrän längre fram.

Frågan om kyrkans förhållande till det judiska folket blev tydligt aktualiserat på 1900-talet genom antisemitismen, förintelsen och upprättandet av staten Israel 1948. Men frågorna är lika aktuella idag, bland annat genom det palestinska Kairosdokumentet och Svenska kyrkans hanterande av det.

Det är nu tio år sedan Den Norske Israelsmisjonens teologiska nämnd gav ut detta gedigna teologiska dokument, som kortfattat, centrerat och balanserat drar upp de linjer som Bibeln ger i dessa frågor, samt visar öppenhet för det som inte är uppenbarat.

Efter att missionsorganisationen Källan 2013 inlett ett samarbete med Den Norske Israelsmisjon för att återetablera Israelsmissionen i Sverige, vill vi göra detta dokument tillgängligt på svenska. Vi gör det med förhoppningen om att det skall bli till glädje, klarhet och många goda samtal om det viktigaste vi har – evangeliet om vår frälsare Jesus Kristus, som levde, dog och uppstod som jude, för sina egna, för alla folk.

Vi som kristna har mycket att skämmas över när vi tänker på hur vi genom historien behandlat det judiska folket. Men vi får inte låta denna skam leda till att vi inte i tacksamhet ger tillbaka av det vi fått.

Paulus – tidigare hängiven förföljare – insåg vad han skulle skämmas för, men också vad han skulle stå upp för. ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken.” Rom 1:16

Ljungskile, påskveckan 2014