Av Elisabeth E. Levy
Misjonsblad for Israel, nr 3, 2016
Översättning: Ing-Marie Aronsson

Det är Purimfest i Jerusalem och Israel. Högtiden till minne av att drottning Ester räddade judarna från utrotning i det gamla Perserriket firas som en karneval. Ingenting ska sparas på den här dagen när glädjen ska få utlopp.

Det är mars 2015. Glädje och fantasifulla dräkter präglar Jerusalem. Men det är på ett ställe i staden som glädjen får extra utlopp, och det är på Narkis street i centrum av Jerusalem. Den här Purimdagen är det nämligen invigning av den första messianska synagogan i Israel sedan det första århundradet. Det är församlingen Roeh Israel eller Netivyah Teaching Ministries som har öppnat dörrarna igen efter ett år i exil. Byggnaden där församlingen hållit till sedan 1982 har blivit totalrenoverad, och mötessalen har blivit till en synagoga. Den här Purimdagen blir rullen med Esters bok öppnad på talarstolen. Församlingen, som klätt ut sig i de mest fantasifulla dräkter, följer noga med och ropar och bråkar, såsom det hör till, varje gång denonde Hamans namn blir nämnt.

Det har tagit ett år att renovera byggnaden på Narkis street där Netivyah håller till. Församlingen, som startade som en bibelstudiegrupp 1972, köpte en liten lägenhet i huset 1982. Sedan dess har de klarat att köpa upp hela huset på fyra våningar, nu med plats för egen synagoga, kontor, mötesrum och café. Drömmen om att inviga första våningen i huset till en synagoga har varit en dröm för församlingens ledare, Joseph Shulam, under många år.

Invigningen av nybyggnationen blev också uppmärksammat några veckor senare med gäster både från Israel och utlandet. Många hade bidragit till förverkligandet av denna messianska synagoga, från Australien i söder till Alaska och Norge i norr.

Liturgi

Till skillnad från de flesta andra messianska församlingarna, som inte har någon fast liturgi förutom sång, bön och predikan, följer Netivyah ett fast mönster. En Siddur, bönbok, som också används i varje ortodox synagoga, används varje sabbatsmorgon.

Vad är då skillnaden på det messianska firandet av sabbaten och ett vanligt ortodoxt sabbatsfirande i synagogan? Man ser med en gång att man inte kommit in i en ortodox synagoga. I den här messianska synagogan sitter kvinnor och män tillsammans. Det finns inte något galleri där kvinnor ska sitta som passiva iakttagare till vad som sker under gudstjänsten.

Kvinnor och män sjunger tillsammans från bönboken. Men när det är sagt, så är skriftläsningarna, både från det Gamla och det Nya testamentet, förbehållet männen. Tanken bakom är att försöka vara trogen mot hur en synagog-gudstjänst firades på Jesu tid i det första århundradet.

Det är tre skriftläsningar. Den första är från Parashat haShavua, veckans Torahläsning, och den är betraktad som den viktigaste. Då öppnas Torahskåpet och en äkta Torahrulle hämtas fram. Den är skriven för hand på äkta skinn. Männen i församlingen får i tur och ordning den stora äran att bära runt rullen i församlingen. Männen bär kippa och bönesjal. I turordning får sedan de män i församlingen som klarar att läsa från Torahrullen, lov till att komma fram för veckans Torahläsning. Bibeltexten i Torahrullen saknar nämligen vokaler, och det ska utbildning och övning till att klara av att läsa en text utan vokaler. Därefter läser man veckans profettext (synagogans Haftara-läsning.) och slutligen är det en läsning från det Nya testamentet på hebreiska. Till de två sista läsningarna används en vanlig bibel. Valet av nytestamentlig text är framtaget av den egna församlingen. Efter skriftläsningarna är det predikan utifrån dagens Torahtext, men kopplingar görs till det Nya testamentet. Sporadiskt predikas det utifrån den nytestamentliga texten.

Varje sabbatsgudstjänst avslutas med nattvard. Instiftelseorden läses tillsammans med den judiska välsignelsen av bröd och vin.

Blir Jesus tillräckligt tydlig här kanske någon undrar. Jag får citera en av församlingsmedlemmarna som hade varit i några andra messianska församlingar innan hon hamnade i Netivyah: ”He (Jesus) makes sense to me here!” (Jesus blir begriplig för mig här!)

Och med det menade hon att här i denna församling mötte hon äntligen den ”judiske Jesus”.

Socialt arbete

Det bibelhebreiska ordet för ”liturgi” är ”avuda” som i grundbetydelsen betyder ”arbete”.

Lovsång (liturgi) och goda gärningar blir på så sätt två sidor av samma sak. Och i Netivyah har de ett stort hjärta för Jerusalems fattiga. Varje vecka delar församlingen ut mat och toalettartiklar till Jerusalems fattiga familjer. I Jerusalem finns Israels fattigaste befolkning, på grund av den stora andelen av både religiösa judar och araber.

Församlingen delar också ut stipendier till behövande unga som vill studera.

I undervåningen i byggnaden (ännu inte färdigt) ska det öppnas ett ”messianskt kafé”. Hit kan troende och icke-troende komma för en kopp kaffe med tilltugg. I det här området bor många religiösa judar, och kanske kan en kopp kaffe hos Netivyah också vara en dörröppnare.

Ledarskap

Joseph Shulam har varit församlingens obestridlige ledare under många, många år helt från starten. I dag är det ett generationsskifte i många av de messianska församlingarna, och de äldre ledarna överlämnar till nya. Netivyah är inget undantag, och Yehuda Bachana har redan tagit över som ledare av Netivyah. Yehuda Bachana har växt upp i församlingen och Joseph Shulam har själv lärt upp honom. Joseph Shulam är fortsatt aktiv som lärare och predikant både i Netivyah och i utlandet. Men nästa år blir han 70 och kommer nu gradvis att trappa ned. Men han har fått se sin dröm uppfylld: en messiansk synagoga på plats i centrum av Jerusalem. Den första sedan det första århundradet.

Natasjas vittnesbörd

Natasjas (namnet utbytt) väg till Netivyah och en messiansk församling har varit lång både geografiskt och andligt. Natasja föddes i det tidigare Sovjetunionen. Och även om hennes släktträd kan berätta om stora rabbiner, växte Natasja upp i en ateistisk familj utan någon anknytning till religiös tro. Hon är en utbildad kvinna med doktorsgrad i biologi. Som hon själv uttrycker det: ”Jag ansåg en gång att välutbildade människor inte behövde religion!”

Men livet kan bli svårt och utmanande även om man har utbildning. Natasja blev tidigt änka och kände att hon behövde en förändring i livet. Hon fick erbjudande om arbete vid Kreftregisteret i Oslo, och hon tog möjligheten. Medan Natasja var i Norge satte hennes enda dotter kursen mot Israel. Efter tio år i Norge reste också Natasja med hjälp från HJH (Help jødene hjem) till Israel. Från Ryssland via Norge till Israel, cirkeln var sluten.

Natasja som ansett att en välutbildad människa inte behövde religion, fick en lägenhet inte långt från Netivyah. Hon är en öppen människa som har lätt för att få kontakt med andra. En dag kom hon att prata med en av dem som kom till Netivyah varje sabbatsmorgon. Hon blev nyfiken och följde med in på gudstjänsten. Sedan dess har hon varit att finna på sin plats i församlingen varje sabbat.

Natasja som inte tyckte att hon behövde någon tro i sitt liv, uteblir nu inte från någon enda gudstjänst. Ibland vet vi inte vad vi saknar eller vad som fattas oss förrän vi få uppleva det.

Vägen kan många gånger vara lång både geografiskt och andligt. Men det finns alltid En som kommer oss till mötes och som väntar oss med öppna armar och säger ”välkommen hem”.