Artikel av Gunnar Persson. Först publicerad i Livskällan nr 2, 2023.

En profet lik mig ska Herren din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till.
(5 Mos 18:15)

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariséernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.
(Matt 5:17-20)

Betydelse
I Bibel kan ”lag” dels syfta på de fem Moseböckerna som kallas ”Lagen”, dels kan det enligt Luther syfta på de budskap i Bibeln som utlovar frälsning genom rättfärdiga gärningar – vilket dock inte fungerar på grund av min synd – oavsett var i Bibeln de förekommer. På
motsvarande sätt kan ”evangelium” dels syfta på de fyra böckerna Matteus, Markus, Lukas och Johannes, dels på de budskap som utlovar frälsning genom tro på Jesus, oavsett var i Bibeln de förekommer.

De fem Moseböckerna
När Bibeln talar om ”lagen”, syftar den ofta på de fem
Moseböckerna, som den äldsta och viktigaste delen i Gamla testamentet. De två andra delarna i den hebreiska Bibeln kallas ”Profeterna” och ”Skrifterna”, ibland nämns också ”Psalmerna”. Ibland menas med ”Skriften” (Rom 4:3) eller ”Skrifterna” (Luk 24:27, 32) hela
Gamla Testamentet.

Om man utgår ifrån ordningen i vår svenska Bibel, så står böckerna i nuvarande hebreiska Bibel i en lite annan ordning. Lagen är som sagt de fem Moseböckerna. Profeterna är böckerna Josua till och med Kungaböckerna (förutom Rut), samt Jesaja till och med Malaki (förutom Klagovisorna och Daniel). Skrifterna utgör övriga böcker i Gamla Testamentet.

I de fem Moseböckerna finns, utöver lag, även hela Evangeliet nedlagt:

• Det finns som profetia (exempelvis det översta citatet;
  1 Mos 3:15).
• Det finns som typologi – förebildande händelser som syftar på Jesus. Exempelvis när Abraham offrar sin son Isak (1 Mos 22); uttåget ur Egypten (2 Mos 1–15); Påskalammet (2 Mos 12); kopparormen (4 Mos 21:4–9; Joh. 3:14); syndoffret (3 Mos 4); syndabocken (3 Mos
  16).
• Det finns som Jesu preexistenta närvaro hos gamla förbundets Gudsfolk. Exempelvis när Gud talar till Mose i den brinnande busken (2 Mos 3). Det står att det är Herrens Ängel (=budbärare) som uppenbarar sig
  (v. 2). Men samtidigt är det Gud själv (v. 4). Vem är Guds budbärare och samtidigt Gud själv, om inte Jesus? Gud säger vid detta tillfälle också att Hans namn är ”Jag Är” (v. 14). Det är också detta namn som Jesus
  vid flera tillfällen använder (Mark 14:62; Joh. 18:4–6).
• Och det finns som det klaraste Evangelium, som när Abraham förklaras rättfärdig, för att han trott på den ättling genom vilken alla folk skulle bli välsignade (1 Mos 12:1–3; 15:1–6), det vill säga Jesus.

Lagen som frälsningsväg
Paulus använder sig av begreppsparen gärningar och tro (Rom 4:1–8), lagen och tron (Rom 4:13; Gal 3:1–14), lagen och löftet (Gal 3:17-21), laggärningar och tro (Gal 2:16-3:14), lagen och nåden (Rom 6:14), lagen
och anden (Rom 8:2–17), köttet och anden (Rom 7–8; Gal 5:16-26), bokstaven och anden (Rom 2:29; 7:6; 2 Kor 3:6). Paulus talar också om lagen och evangeliet, men de är inte lika nära sammanställda som begreppen ovan. Men både Romarbrevet (1:16-17) och Galaterbrevet (1:6-2:14) inleds med utsagor om evangeliet och fortsätter att behandla lagen.

Paulus beskriver i Rom 1–8 hur människan blir rättfärdig och frälst genom nåden och tron, inte genom laggärningar. Man kan förstå det som, att Paulus menar, att det finns två frälsningsvägar. Den som följer Lagen,
blir rättfärdig genom den. Problemet är bara, att detta inte går. Detta beror inte på Lagen. Lagen är andlig (Rom 7:14), helig, rätt och god (Rom 7:12). Men själv är jag en syndare, jag är av köttslig natur. Därför kan
jag inte följa Lagen (Rom 7). Av Lagen kommer i stället insikt om synd (Rom 3:20).

Frälsningen sker i stället genom tron på Jesus, av nåd (Rom 3:22; 5:15-17). Jesus har fullgjort allt, Han har fullgjort Lagen. Och Han har dött i vårt ställe. Därför kan vår synd tillräknas Honom, och Hans rättfärdighet
tillräknas oss.

Vad menar då Paulus, när han talar om Lagen? Det är uppenbart att han i dessa passager inte menar de fem Moseböckerna. Han lyfter ju fram en passage från 1 Mosebok (15:6) när har beskriver rättfärdigheten av tro
5 (Rom 4:3). Det finns alltså beskrivningar av Evangeliet i Moseböckerna.

Kanske har Du funderat över att Jesus ibland säger att man skall göra saker för att bli frälst. Ta till exempel berättelsen om Jesus och den rike mannen (Luk 18:18-30). Mannen frågar Jesus vad han skall göra för att få
evigt liv. Jesus nämner då några av de tio buden. Till detta lägger han sedan, att mannen skall sälja allt han äger och dela ut det åt de fattiga. På andra ställen kan han säga att man blir räddad genom att tro (Luk 8:12).
Säger Jesus emot själv? Eller har ni funderat över varför Jesus ibland är väldigt mild och god mot människor, och ibland väldigt hård (Matt 23)?

Om det är sant, som Paulus säger, att man inte blir rättfärdig av Lagen, utan att dess funktion är att ge insikt om synd (Rom 3:20), så kanske det är det Jesus gör; använder Lagen för att framkalla insikt om synd.
Om man tänker efter varför Jesus ibland är mild och ibland sträng, så tror jag man kan komma fram till att Han är mild mot de som insett att de är syndare och behöver Honom som sin frälsare; och Han är sträng
mot dem som inte insett att de är syndare eller att de behöver Honom. Jesus och äktenskapsbryterskan (Joh. 8:1–11) är ett tydligt exempel på detta. Jesus är mild mot äktenskapsbryterskan och dömer henne inte (v.
11). Det innebär dock inte, att han inte ser henne som syndare, eller att han från och med nu tillåter henne att fortsätta leva som hon gjort. Nej, Han säger i stället ”Gå, och synda inte mer” (v. 11). Men till dem som vill
döma henne, säger Han ”Den som är utan synd må kasta första stenen” (v. 7). På så sätt hjälper Han dem att förstå, att de också är syndare och behöver Honom.

När Jesus alltså talar lag till den rike mannen, är det inte för att Han kan bli frälst genom Lagen. Det kan han ju inte. Inte för att det är något fel på Lagen, utan för att det är fel på honom själv (Rom 7:12-14). Jesus säger även själv i samma berättelse, att det är omöjligt för en människa att bli frälst. Människan kan inte göra det. Men Gud kan! (Luk 18:27) På samma sätt kan man tänka om det näst översta citatet i artikeln.