Israelsmissionen har kommit att prägla en stor del av mitt liv, både som teologisk fråga och som praktiskt arbete.
När jag föddes i februari 1947 var min far Bertil Edvardsson nyutnämnd kyrkoherde i Floby pastorat på södra delen av Falbygden, ett pastorat som inrymde ett municipalsamhälle med järnvägsstation vid Västra stambanan. Min far utförde nästan hela sin prästgärning i Floby, 1940-1975.
Min far var prästson från Mariestad och hörde i sin ungdom Svenska Israelsmissionens resepredikanter i hemstaden. Min mor, Ann-Mari, som var skånska, gick på gymnasium i Helsingborg. Som gymnasist hörde hon Svenska Israelsmissionens nyutnämnde direktor Birger Pernow hålla föredrag i Örkelljunga. 1932 träffades mina föräldrar på det kullenberkska matlaget i Lund. Min far läste teologi och min mor nordiska språk, engelska och religionshistoria. Som studenter hörde mina föräldrar professorn, sedermera biskopen i Lund, Anders Nygren på ett mycket avslöjande sätt beskriva nazisternas maktövertagande i Tyskland. Min far prästvigdes 1934 och mina föräldrar gifte sig och bosatte sig i Skara 1938.
Sedan min far hade blivit komminister i Floby 1940 kom han genom ett par systrar i Trävattna församling, som var medlemmar i Helgelseförbundet, över Svenska Israelsmissionens tidning. Läsningen av missionstidningen ledde hos mina föräldrar till ett livslångt engagemang för Israelsmissionen. 1943 tog de initiativet till en israelsmissionssyförening i Floby.
När läget var särskilt allvarligt för Sverige hösten 1943 ingick mina föräldrar en överenskommelse med Birger Pernow och missionssekreterare Johannes Jellinek att Svenska Israelsmissionens ledning i händelse av ett tyskt maktövertagande i Sverige skulle ta första tåg från Stockholm, stiga av tåget i Floby och gå under jorden där, planer som lyckligtvis inte behövde förverkligas.
Jag minns från mina barn- och ungdomsår besök i Floby prästgård av Birger Pernow och Johannes Jellinek, som i samband med sina missionsresor i Västsverige övernattade några nätter i Floby. Och ”små grytor har också öron”.
Jag kom även att ett antal gånger tillsammans med mina föräldrar besöka Svenska Israelsmissionens lokaler på Seegasse i Wien och på ålderdomshemmet Schwedenheim i Weidling. 1973 kom jag även att i samma ressällskap göra ett oförglömligt besök i Jassy i Rumänien, där Svenska Israelsmissionen hade drivit flickskola före första världskriget.
Alla dessa upplevelser och tankar som de gav upphov till bearbetade jag i min doktorsavhandling Kyrka och Judendom 1976 och i uppföljaren Kyrka och Judendom II från 1999.
Det avgörande för mig ifråga om mission bland judar har hela tiden varit och är ännu idag Jesu missionsbefallning och Pauli ord ”för juden först”.
Lars Edvardsson