Jag möter många som säger att de är glada i Israel, men inte ser det som det viktigaste att dela evangeliet med judar. Kärleken till Israel handlar mest om land och gränser, humanitärt och politiskt stöd. Det kan väl också vara bra, men glömmer vi Jesus och apostlarnas nöd för och omsorg om sitt folk?
Det är inte ofta vi hör att Jesus gråter, men han grät när han som judarnas konung red in i sin stad, Jerusalem. Han grät för att folket inte förstod vad som kunde skänka dem verklig frid. Det är den frid profeten talar om när han säger: ”… Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,…” (Jesaja 53:5 SFB.)
Jag möter många som säger att de är glada i Jesus, men som inte känner till hans ursprung eller har något intresse för det judiska folket. De kan till och med vara engagerade i mission, men det judiska folket intresserar dem inte.
Det är omöjligt att älska Jesus utan att samtidigt älska hans folk, sa en av mina Jesustroende judiska vänner. På samma sätt kan vi säga att det inte är någon sann kärlek till Israel om Jesus
Sann kärlek till Israel och äkta överlåtelse till Jesus leder till en slutsats: Israelmission.
Du som erkänner detta utmanas alldeles speciellt. Det är du som utmanas till att ge evangeliet tillbaka till dem vi fick det ifrån. Vi behöver varandra, inte minst i dessa tider när vi erfar att behoven är så stora.
Rolf Gunnar Heitmann
Generalsekreterare för Den Norske Israelsmisjon