Från Først nr4, 2018
Av Eitan Bar
Översättning: Annebjørg Hesselberg
Svensk översättning: Ing-Marie Aronsson

Är det Nya testamentets syfte att tona ner lagen? Och göra våra liv enklare, så att vi kan göra vad vi vill, eftersom vi ändå får förlåtelse? Med andra ord: Upphäver nya testamentet (NT) lagen och ger oss tillåtelse att synda?

Innan vi besvarar frågorna är det viktigt att klargöra en sak: När rabbinerna använder ordet ”lagen”, syftar de inte på Moselagen, utan på buden i den rabbinska traditionen, skrivna av de lärde under tusentals år efter Moses tid. Ta t.ex. inledningen till en bok av en berömd ortodox judisk författare, Chaim Shimmel, ”Den kungjorda lagen”:

”Judar har aldrig följt det som står i Lagen, utan levt efter rabbinernas traditioner, som hävdar att Gud gav Moses en lag i tillägg på Sinai: Den kungjorda lagen.”

Gör NT verkligen människors liv enklare? Vad tycker vi är lättast: att bruka yttre traditioner och ceremonier, som t.ex. att bära kippa på huvudet, och binda böneremmar runt armen? Eller att låta bli att riva av toalettpapper på sabbaten? Saker som inte alls har någon betydelse för våra hjärtan, våra relationer, eller som hjälper oss att älska vår nästa på ett bättre sätt.

ELLER den djupgående ”hjärtkirurgi” som Jesus och NT efterlyser för att ge rum för en levande ande i våra stenhjärtan?

I NT ber oss Jesus till och med om att älska våra fiender och ge av det vi äger åt de fattiga. Vi får inse att NT inte gör saker och ting lättare. Tvärtom, det är en högre standard som krävs. Enligt NT blir Gud inte imponerad av alla dessa bruk och ceremonier som våra traditioner utvecklar och föreskriver, de får oss inte heller att älska och hjälpa vår nästa mer. Vår naturliga benägenhet är att göra gott och hjälpa andra för att vi tror att Gud då blir skyldig oss något – eller att andra då blir skyldiga oss något när vi själva behöver hjälp. Men detta är egoistiska motiv som handlar om det som gagnar oss själva. Det är inte äkta kärlek.

Vad är det enda sanna motivet för goda gärningar? Kärlek. Då Gud utförde sin allra högsta handling, visade Han oss sin kärlek då Han uppenbarade sig i Messias och gav sitt liv i döden, så att vi skulle få syndernas förlåtelse. Därför är det endast ett naturligt uttryck av att följa Guds exempel i det Han gjorde för oss, att vi ger en hjälpande hand, och ställer upp för grannen när han eller hon behöver det. Inte för att det är vår skyldighet, inte av fruktan eller tvång, men i stället som ett uttryck för kärleken till Gud, efter det exempel Han gav oss i Jesus.

I gammaltestamentlig tid, precis som i dag, var Israels folk så långt bort från Gud att Han sa: ”Min själ hatar era nymånader och högtider. De är en börda för mig, jag är trött på att bära den.”  (Jes. 1:14) Gud är inte intresserad av våra ceremonier, ljusen vi tänder, dreidlarna (1) vi snurrar, eller måltider som vi hoppar över en gång om året. Han är intresserad av vårt hjärta, förhållandet till våra medmänniskor och till hans skapelseverk.

Jesus säger att det som gör oss orena inte nödvändigtvis är det som kommer in i munnen, utan det som kommer ut ifrån den. Munnen är som en spegel, som speglar det som är i våra hjärtan och tankar. Därför sa Jesus: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, skall ni inte komma in i himmelriket.” (Matt 5:17-20)

Enligt Jesus är våra ord, så väl som våra yttre handlingar, en frukt av det som försiggår i hjärtat. Till exempel är otukt, våldtäkt eller otrohet yttre uttryck för synden i hjärtat, lusten i våra tankar. Därför lärde han: ”Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matt 5:28) Jesus lägger ribban högre. Hans moraliska förståelse av lagen är långt strängare än någon rabbinsk uttolkning. Men här kommer det som är så speciellt: På den ena sidan höjer han och förstärker den moraliska standarden, samtidig som han på den andra sidan ökar nåden – en standard för nåd och förbarmande som är svår att leva upp till.

”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.” (Matt 5:38-42)

I gammal mellanösternkultur, och dessvärre helt till denna dag, har människans stolthet lett till en ond cirkel av ändlös vedergällning. Jesus gav oss besked om att sluta med det. Men hur? Med nåd. Med budet ”öga för öga och tand för tand”, lärde Gud Israel att varje människa har ett värde. Till exempel så är en slavs öga inte mindre värt än en kungs öga, som Gud ser det. Men den religiösa traditionen tolkar det annorlunda, som en tillåtelse att ge igen. Detta leder till en ändlös vedergällningscirkel, till blodsutgjutelse som leder till ytterligare blodsutgjutelse. Jesus säger: ”Nu är det nog! Sluta att hämnas”. Det är omöjligt att få folk att sluta fred genom hämnd. Det är omöjligt att kasta ut mörkret med mer av samma slag. Bara ljus kan kasta ut mörkret. Bara kärlek skapar fred mellan människor, inte hämnd. Hur? Genom att visa dem nåd.

Låt oss bara vara klara över att det inte alls är lätt och enkelt. Det är mer krävande än att kyssa mezuzan (2) vid dörren eller att inte äta ostburgare – eller hur? Det blir ännu mer komplicerat, för Jesus ber oss inte bara om att älska dem som älskar oss, utan också dem som hatar oss. Den rabbinska traditionen lär att du ska älska din nästa som dig själv – men det handlar bara om judar som håller samma lag. Men Jesus bjuder oss att visa nåd och kärlek mot alla – också hedningarna, till och med dem som hatar oss.

”Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också”? (Matt 5: 43-47)

Enligt Jesus var vrede jämställt med dråp, och begär efter en annan mans hustru jämställt med otrohet. Jesus gör inte våra liv lättare. Tvärtom! Han tar lagens hårda krav och gör dem ändå hårdare – och bevisar för oss att i verkligheten har traditionen övergett lagen och tonat ned buden. Men Jesus vill inte göra det svårare för oss på ett lagiskt och strängt sätt. Tvärt om vill han att våra hjärtan ska få ett nytt perspektiv och bli förvandlade. Och som en följd av detta vill vi älska, tjäna och ge av oss själva till andra, inte på grund av begränsningar eller fruktan, utan av kärlek och respekt, och för att vi är tacksamma över det Han gjorde för oss. Jesus är det exempel vi bör försöka att följa. Och medan vi själva försöker leva efter högsta moraliska standard, ska vi komma ihåg att vi inte är kallade till att döma andra, utan till att älska och visa nåd. Gud är den ende domaren, inte vi.

Se bara vad aposteln Paulus säger i NT: 

”Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte”!  (Rom 5:20-6:15)

Med andra ord: NT utesluter varje tillåtelse att synda. Det är viktigt att förstå hur även de skriftlärde medgav att Messias lag skulle vara annorlunda än Moselagen. Se vad som står i Talmud: ”I framtiden ska Herren sitta i Edens trädgård och undervisa, och alla rättfärdiga ska sitta vid hans fötter. Och Herren skall sitta och undervisa en ny lag, som ska ges genom Messias”. (Yalkut Shimoni, kommentar till Jes 26)

För att sammanfatta: Från Sinaiförbundet var vi under Moselagen, men nu, i det nya förbundet, är vi under Messias lag. Och våra liv? De blir inte lättare – tvärtom. Men de blir mer tillfredsställande, eftersom vi inte styrs av fruktan eller kontroll, utan av kärlek och nåd.

Eitan Bar
Grundare av och ledare för nätverket One for Israel

Eitan Bar (f. 1984) är israelisk messiansk jude, född och uppväxt i Tel Aviv. Han har en Bacherlorgrad i Bibliska studier från Israel College of the Bible (Jerusalem, 2009), en Mastergrad i Teologi från Liberty University (2013) och håller nu på med en doktorsavhandling på Dallas Theological Seminary samtidigt som han leder One for Israels (www.oneforisrael.org) Media & Evangeliseringsarbete.

 

Här finns lite att läsa om Dreidel och Mezuza:
(not 1) https://sv.wikipedia.org/wiki/Dreidel
(not 2) https://sv.wikipedia.org/wiki/Mezuza  (Övers. tillägg)