Artikel i Livskällan nr 5 2016
Av Carl-Henrik Karlsson

Det råder en märklig vilsenhet i svensk kristenhet över vårt förhållande till “lagen”. I teorin skyr vi lagiskhet som pesten, samtidigt som vi ofta omedvetet i praktiken kör ner i just det diket. Vårt komplicerade förhållande till lagen blir inte minst tydligt när vi rör oss i det judisk-kristna spänningsfältet. Men allt faller sig väldigt naturligt, bara vi får rätt pusselbitarna från början.

Vad menas med lagen?

Ordet används på lite olika sätt i Bibeln. En nyckel till att förstå Bibeln och genuin kristen tro är att tänka i begreppen Lag och Evangelium. Med Lagen menas då allt det som Gud kräver av oss. Med Evangelium menas allt det som Gud genom Jesus ger oss som gåva – frihet, förlåtelse och evigt liv.

Med denna enkla nyckel kan vi lätt smula sönder den starkt felaktiga föreställningen om att Gamla testamentet står för Lagen, medan Nya testamentet står för Evangelium. Eller med andra ord – Mose kom med lag och krav, men Jesus lyfter bördan av. Det kan låta fint, men det är olutherskt och framförallt obibliskt.

Lagen i GT och NT

Lagen är mycket tydlig i Nya testamentet. Tänk bara på kärleksbudet. Det låter fint, men vem av oss kan ständigt leva i utgivande kärlek till Gud, varandra och oss själva? Att välja kärlekens väg är bland det svåraste vi kan göra. Ändå är det detta som Gud kräver av oss. Inte att vi försöker, utan att vi lyckas. Ständigt. Jämt. Även gentemot de som gör oss illa. Det är sant att Lagen leder oss på rätt väg, men låter vi den konfrontera oss så avslöjar den obarmhärtigt vår brist, hjälplöshet och förlamning. Vi förstår att Lagen är god – för den kommer från Gud själv – men den har ingen inneboende motor som driver oss, och den ger inget bränsle till att göra gott. Den bara visar vägen och på djupet avslöjar vårt totala behov av frälsaren Jesus. På det sättet driver den oss till Kristus. Desperationen gör att vi slänger oss i Jesu famn – för det finns inga alternativ. Detta är den helige Andes verk, men Lag och Evangelium är de verktyg som den helige Ande använder för att få oss dit. Vi kan även se att Gamla testamentet är full av nåd. Dels i underbara bibelord, dels i historien om räddningen från slaveriet i Egypten, dels insprängt i alla offerlagar. Lagar som visar på behovet av förlåtelse – för att vi i oss själva är otillräckliga hur många lagar vi än skulle följa.

Det tål att upprepas: Lagen har ALDRIG varit en frälsningsväg. Visst har det hänt i vissa tider att delar av det judiska folket tenderat till att göra lagen till en himlastege. Men det har hänt och händer lika ofta bland kristna. Att vara “fariseisk” är inget judiskt fenomen, utan ett allmänmänskligt. Det handlar om vår benägenhet att vara egocentriska istället för Kristocentriska.

Jesus och lagen

Jesus föddes under lagen, levde i lagen och fullbordade lagen. Visst bröt han emot de äldstes stadgar och mot den tidens normer – det ser vi tydligt när det gäller sabbaten. Men han bröt aldrig emot ett enda bud från den judiska lagen! Han förklarade all mat för ren, men åt aldrig något orent. Inte heller finns det något som tyder på att apostlarna – som alla var judar – åt något orent. (Apg 10:28) Vi kan se detta genom hela Jesus liv. Alltifrån att han omskars när han var åtta dagar, till himmelsfärden när han – kanske med orden från fjärde Mosebok – välsignade lärjungarna, och de sedan ständigt prisade Gud just i templet. För Jesus var det det mest naturliga att följa lagen – det var ju han själv i sin preexistens som hade gett den till sitt eget folk. Det var inget han behövde pressa sig till. Att följa lagen var en del av hans natur. Det är möjligt att det funnits andra som följt den judiska lagen i dess yttre bemärkelse. Men ingen utom Jesus har levt hela lagen hela livet i hjärta och handling.

Är kristna fria från lagen?

Ibland säger man att vi är befriade från lagen – att den genom Jesus inte gäller oss som är kristna. Men då blandar man ihop två saker. För det första har den judiska lagen aldrig varit given till ickejudar. Det är glasklart i Gamla testamentet att den judiska lagen gällde för det judiska folket. Inte för grannfolken. För det andra är det tydligt att en viss moralisk standard krävdes även av andra folkslag. Det ser vi hos Jona när han predikade för ickejudarna i Nineve. Men det var aldrig tal om att de skulle följa den judiska lagen. Förenklat kan vi säga att det som gäller ickejudar är den allmänmänskliga moraliska grundlagen som sammanfattas i de tio buden – med undantag av sabbatsbudet om man tänker att det måste vara just lördagen. (Men lika fel blir det om vi lagiskt säger att det måste vara söndagen.)

Kristna är alltså “fria” från den judiska lagen. Den har aldrig varit till för ickejudar. Men en moralisk grundstandard krävs av alla människor. Och som kristna är vi kallade att leva i Guds vilja fullt ut på livets alla områden. Inte för att bli räddade, utan för att vi är räddade genom dopet och tron.

Skall judar följa den judiska lagen?

I den messianska rörelsen har man väldigt olika syn på i hur hög grad Jesustroende judar skall följa den judiska lagen – exv. vad gäller matföreskrifter. Generellt kan man nog säga att man menar att man är fri till att följa den judiska lagen. Inte frihet från, utan frihet till.

Men om en jude kommer till mig och ber om råd, kommer jag att visa på hur Gud från Abraham ingått ett förbund med det judiska folket och att det i förbundslivet ingår att följa den judiska lagen som framförallt gavs genom Mose. Det förbundet står fast lika starkt som att han aldrig kommer frångå det utvidgade förbundet där vi ickejudar av nåd fått bli inympade i det enade Gudsfolket. Därför vill jag visa att Guds vilja är att alla judar – så länge denna jord består – lever i förbundet, frälsta enbart av Guds nåd och i glädje genom den helige Ande följer den judiska lagen. Så på frågan om en jude skall följa den judiska lagen är mitt svar Ja. Inte för att bli en del av förbundet, utan för att man redan är en del av det och kallas att leva förbundslivet.

Samtidigt är det bra att tänka på att hela den judiska lagen inte gäller alla judar. En del lagar är bara för präster, en del för kvinnor, en del för män etc. Det är heller inte möjligt att offra då templet inte längre finns kvar.

Se värdet i den jag är

Om jag själv varit jude hade jag med stor glädje följt den judiska lagen. Nu är jag inte jude och vill därför inte heller leva som om jag vore jude. Jag vill vara den jag är född till, bli kvar i den kallelse som ickejude som jag har fått. En del kristna som fått upp ögonen för våra judiska rötter blir så tagna av det att de till viss del börjar leva som judar. Det är i sig inte fel, men det kan ofta leda fel. Det blir lätt en luddig identitet där man plockar det man vill från det judiska, medan man blir historielös på ett annat plan och inte ser värdet med den ickejudiska identitet man egentligen har. Det har även visat sig att det ibland leder till en grumligare bild av Jesus och hans försoning när fascinationen över det judiska överskuggar och upptar sinnet.

Korsets betydelse för alla människor i alla tider

En återupprättad relation med Gud kan vi aldrig få genom att följa Lagen. Det som betyder något är Jesus kors. Inget annat. Det var där han gav sitt liv för alla människor i alla tider. Det kan endast tas emot i tro – med öppna tomma händer. Det var så Abraham blev rättfärdig. Det var så Mose blev rättfärdig. Och det är endast så vi alla kan ta emot Guds förlåtelse och det eviga livet – vare sig vi är judar eller ickejudar. Men när vi tagit emot Guds förlåtelse och blivit en del av det enade Gudsfolket, kallas vi att med den helige Ande leva som Gud vill. Beroende på om vi är judar eller ickejudar har vi olika detaljerade anvisningar hur vi kallas att leva ut kärleken till Gud, oss själva och dem vi möter.

Carl-Henrik Karlsson