Immanuelskyrkan – Att vara kyrka i en judisk kontext

Artikel publicerad i Kyrka och Folk, maj 2013.

Att vara kyrka eller för den delen att bedriva mission är ofta en utmaning. Inte minst gäller detta förhållandet till den omkringliggande kulturen och kontexten. I Israel kan detta bli extra påtagligt när den kultur man verkar i är en judisk kultur till vilken kyrkan måste relatera på ett eller annat sätt. Svåra frågor om förhållandet mellan judendomen och kristendom kommer lätt upp på dagordningen. Om detta och om konsten att vara kyrka i en judisk kontext i stort har vi samtalat med pastorn i Immanuelskyrkan i Tel Aviv, Christian Rasmussen.

Sedan snart fyra år tillbaka är Christian Rasmussen pastor i Immanuelskyrkan. Tillsammans med sin familj, hustrun Lisbeth och fyra barn, blev han år 2009 utsänd av Israelsmissionen i Danmark för att tjänstgöra i Tel Aviv. Dessförinnan hade han avlagt teologie kandidatexamen på Menighedsfakultetet i Århus och prästvigts hemma i Danmark. Vi träffar Christian en varm marseftermiddag på en solig balkong tillhörandes familjens bostad högst upp i kyrkans församlingshus. Christian förklarar:
– För mig är detta min första tjänst som präst. Direkt efter prästvigningen började jag jobba här i Tel Aviv. Så sett hade jag ingen vision om att något skulle vara enkelt, jag hade helt enkelt inget att jämföra med.
Att det ligger en speciell utmaning i att vara representant för kristendomen och förvalta över en traditionell kyrkobyggnad i ett judiskt land förstår vi när Christian fortsätter:
– Det är viktigt att förhålla sig till att det finns givna saker som t.ex. vår kyrkobyggnad. Genom denna signalerar vi kristendom, kyrka och kyrkohistoria. Inget av detta är något positivt för en jude, snarare tvärtom.
Vad skall då en kristen tänka på i mötet med en jude? Christian igen:
– Först och främst måste det sägas att en jude är som vilken annan människa som helst. Varje möte är ett unikt möte mellan två eller flera personer. Detta måste poängteras. Om man ändå skall tillägga något kan sägas att för alla, både kristna och judar, gäller att passa in i Guds historia och i Guds mening. Som jude har du en större och på sätt och vis en annan historia än vi hednakristna, en historia som förvisso också blivit vår historia genom att vi inympats i trädet. Judarnas rötter sträcker sig längre tillbaka än våra kristna rötter. Deras historia och identitet är så mycket djupare. Därmed blir mötet med Jesus ett rikare möte hos en jude. Judar har en relation till Abraham på ett annat sätt än en hednakristen. Det är en identitet som jag som hednakristen får men som de som judar redan har.

Vad kan man då säga om Immanuelskyrkan i denna kontext? Finns det något särpräglande för Immanuelskyrkan och hur interagerar den hednakristna kulturen med den messianskt judiska?
– Här i Tel Aviv är Immanuelskyrkan den enda protestantiska församling som möts i en egen kyrkobyggnad. Andra församlingar hyr sig in andras kyrkor eller lånar på annat sätt. Vi är också den enda protestantiska kyrka som har en klassisk liturgi liksom den enda evangelisk-lutherska församlingen. Viktigt att komma ihåg är att vi inte är här för att lära de messianska judarna något, även om det naturligtvis är bra om vi gör det och vice versa. Självklart skall vi för de icke-messianska judarna peka på Jesus men det är inte det vi pratar om nu. Vi är inte här för att vi skall lära de messianska judarna hur man skall vara kyrka. Vi är här för att vara här tillsammans med dem. De har en annan plattform än vi har när det gäller att berätta om Jesus. Det finns ett talesätt som lyder: ’Där det är två judar finns det tre meningar’. Det kan säkert sägas om många folk, men det säger något om den spretighet som finns också bland judar; judar kan inte enas om på vilket sätt man skall vara jude. Men, det finns en sak man kan vara enig om, nämligen att man som jude inte kan tro på Jesus. Här måste vi vara ärliga och säga att de judeförföljelser som ägt rum under kyrkohistoriens gång är en starkt bidragande orsak. På så sätt blir en jude som tar emot Jesus en förrädare som förråder sitt eget folk och sin egen identitet. På så sätt kan vi som hednakristna stå som stöttepelare bland de messianska judarna ty en hednakristen är inget problem för en jude. Det är inte alls samma utmaning med avseende på identiteten att möta en hednakristen jämfört med en messiansk jude: ’De är hednakristna, de är hedningar, inte judar som vi’. Att däremot vara messiansk jude är ett hot mot själva den judiska identiteten. Därför, med detta sagt, står Immanuelskyrkan på lite annan grund med sin kyrkobyggnad; i en mening kan det vara lättare att gå till en kyrkobyggnad än att gå till en församling som träffas i en lokal med mer ordinärt utseende. Å andra sidan kan en messiansk jude med en speciell trovärdighet, som jag aldrig kan få, vara ett vittnesbörd om det fantastiska i att vara jude och tro på judarnas Messias.

Vad är då den största utmaningen för Immanuelskyrkan? Christian svarar snabbt:
– Att bli mer lokalt förankrade. Sedan är det också en utmaning att det enda församlingsmedlemmarna har gemensamt många gånger är att man är efterföljare till Jesus. Vi möts för att vi tror på Jesus. Men sedan är vi så olika att det är svårt att relatera till varandras vardag. Det får betydelse och inverkar som en försvårande faktor när vi tillsammans skall vandra längs trons väg. Hur skall Guds ord appliceras in i våra liv när vi är så olika?
Denna sista retoriska fråga från Christian får bli avslutningen på vårt samtal. Att man i Immanuelskyrkan har svåra utmaningar att tackla råder ingen tvekan om. Samtidigt kan också konstateras att Immanuelskyrkan på flera sätt är unik, något som åtminstone i vissa fall underlättar arbetet. Hit kan räknas en traditionell kyrkobyggnad och en klassisk liturgi men också en evangelisk-luthersk kristendomsuppfattning.

Till sista några avslutande kommentarer som får runda av vår lilla artikelserie om Immanuelskyrkan.

1) Vikten av kontextuellt arbete. Som kyrka är det avgörande att anpassa arbetet till just den kultur och till den kontext man är satt att verka i.

2) Att som jude ta emot Jesus som Messias innebär inte att den judiska identiteten går förlorad – något som ibland kan vara en aha-upplevelse för en hednakristen som besöker messianska sammanhang.

3) ”Det händer något i Israel”. Israeler och judar lite än här och än där får upp ögonen för att Jesus är den utlovade Messias.

4) Att röra sig i en messiansk kontext är stimulerande. Centrala frågor blir aktualiserade och ifrågasatta på ett sunt sätt vilket leder till fördjupad insikt.

5) Förändringar i det svenska engagemanget.
Stödet till Immanuelskyrkan hålls samman av Den Norske Israelsmisjon med starkt stöd från Israelsmissionen i Danmark. Även The Finnish Evangelical Lutheran Mission i Finland och The Faroese Israelmission på Färöarna bidrar.

Fram till för bara något år sedan bidrog också Svenska Israelsmissionen men den organisationen är nu nedlagd. Glädjande nog har den svenska missionsorganisationen Källan ingått samarbete med Den Norske Israelsmisjon med syfte att tillsammans föra vidare det svenska engagemanget. I samarbetet, som alltså redan är igång, kanaliseras gåvor till Källan och dess kassör Anders Eliasson (som även var kassör för Svenska Israelsmissionen) vid angivande av ”Israelsmissionen” på inbetalningskortet. Förutom att be och stödja arbetet ekonomiskt erbjuds vissa möjligheter att jobba som volontär på plats i Israel.

Den Norske Israelsmisjon bedriver arbete inte bara i Immanulskyrkan i Tel Aviv utan också på Ebenezerhemmet i Haifa samt på Caspari Center i Jerusalem och har fortlöpande behov av volontärer. Den intresserade kan vända sig till Källans missionsledare alternativt till Den Norske Israelsmisjon i Oslo.

Med detta sagt är artikelserien om Immanuelskyrkan avslutad. Vi får glädjas över det arbete som bedrivs och tacka vår Herre för att han även i våra dagar låter sitt namn bli uppenbarat bland människor till frälsning.

Anders Svensson

Biblisk förkunnelse sedan 1999