Innan jag började arbeta på Caspari, hade jag hört en del om det viktiga arbetet som blev gjort på centret: Sabbatskole, seminarier, ledarträningskurs, Alphakurs, Singles ministry, Open lecture och mycket mer.
Men hur kan en arbetsdag på Caspari se ut? Alla de små detaljerna som utgör en arbetsdag, hur viktiga är även de? Jag vill här ge några små glimtar från mina första veckor på Caspari.
Varje vecka sänder Casparicentret ut MR, Media Review, till över 1000 mottagare. Allt det som den israeliska pressen skriver om judendom och kristendom eller skärningspunkterna mellan dem och den messianska rörelsen, blir dokumenterat. Mitt hopp är att denna viktiga dokumentation en dag ska bli underlag till en avhandling eller en doktorsgrad. Men samtidigt inspirerar MR också till annat arbete.
För inte så länge sedan kom det ett mail till Caspari från USA. Vederbörande tackade så mycket för MR, som han varje vecka läste med stort intresse; med så stort intresse att det hade inspirerat honom till att skriva en roman, som han nu hade utgivit. Vem hade trott att MR skulle inspirera till bokutgivning.
Några dagar därefter kom det ett annat mail till Caspari. Den här gången från en dam som hade varit med på den senaste Missiologikursen på Caspari ”Jesus the Jew”, juden Jesus. Vederbörande hade blivit så begeistrad över kursen i synnerlighet och Casparis arbete i allmänhet, att hon försynt frågade, om det fanns någon ledig tjänst på Caspari, så var hon väldigt intresserad av att arbeta hos oss.
Kontakten med människor sker inte bara via mail. Till Caspari kommer det ständigt människor, även från mycket avlägsna platser. För inte så länge sedan fick vi besök av en pastor från Sydkorea. Han hade upptäckt Caspari genom tidskriften Mishkan. Nu ville han gärna se centret som deltog i utgivningen av ett sådant intressant magasin. Han berättade att han var med i en pastorsgrupp i Korea, som studerade kristendomens judiska rötter och därför betraktade Casparis arbete som mycket viktigt. Gruppen övervägde att stödja Caspari.
Medan jag funderade över hur långt Casparis arbete når ut, ringde den Israeliske försäkringsagenten som ville se Casparis nya lokaler. Innan Jerusalem hade han redan varit i Tel Aviv och Haifa. En något rastlös israel mötte mig en tidig morgon utanför porten till Caspari. Han berömde den över 100 år gamla stenbyggnaden, där Caspari har fått sina nya kontor. och kallade den en byggnad med själ. Han berättade om sig själv, att han var en rastlös person, men att kyrkan i Tel Aviv hade gjort ett starkt intryck på honom. Det vilade en ro och en närvaro över byggnaden, sa han tankfullt, – Även gamla stenar kan tala, tänkte jag. Från mitt kontor överst i byggnaden är det en fin utsikt över Jerusalems tak. – Kommer det snö i vinter, får du ge mig lov att komma tillbaka för att ta bilder, sa han.
Så vi får se om det kommer snö i Jerusalem i år. I skrivande stund är Sukkot, lövhyddehögtiden, så gott som avslutad, och bönerna om regn har stigit upp till Den Allsmäktige. Den första regnskuren har redan kommit, men himlen över Jerusalem är åter tindrande blå.. Vem vet vad det nya året kommer att bringa av regn och snö, glädje och sorger? Men vi vet att vi inte går ensamma in i det nya året. Vi har en som går tillsammans med oss.
(Den 13 dec. svepte en kraftig snöstorm in över Jerusalem. Övers. anm.)
Elisabeth E Levy
International Director Caspari Center
Jerusalem
Publicerad i Missjonsblad for Israel (MfI) nr 5 2013. Översättning: Ingmari Aronsson