Av Geza Endreffy – präst och ledare för Gisle Johnson Institutet i Budapest.
Nyligen var jag på ett ekumeniskt bönemöte i en stor luthersk kyrka i Budapest, med representanter från den katolska, ortodoxa, reformerta och lutherska kyrkan, samt representanten från synagogan. Till min förvåning var ledningen i det muslimska samfundet också med. Jag var bekymrad över hur vi överhuvudtaget skulle kunna be tillsammans över samfunds- och religionsgränserna.
Det var ganska få på mötet. I början var jag skeptisk. Alla presentatörerna läste ett avsnitt från sina respektive heliga skrifter efterföljt av ett litet anförande och en kort bön. En kör sjöng mellan varje anförande.
Mitt hjärta var oroligt och upprört. Jag skulle nämligen också leda i bön, och jag kände mig mycket obekväm med hela situationen. Då kom jag att tänka på en bibelvers: ”Sök mig, så ska ni leva.” Söker vi Herren med ett öppet hjärta och i sanning, och läser hans ord, kommer Gud att visa oss hur vi ska tillbe honom och förstå honom. Den här versen från profeten Amos är en varning till Guds folk att inte lyssna till avgudarna, Baal eller världen omkring, utan endast till Gud. Det var Guds sista varning innan fångenskapen i Babylon.
Efter en stund såg jag att en man satt och grät. Han verkade lite orolig. Först trodde jag att han hade personliga problem av något slag. Mannen hade på sig kippa (judisk kalott). Hans kroppsspråk sa mig att han reagerade starkt på vad han hörde. Jag blev nyfiken och efter mötet sökte jag efter honom. Vid utgången sprang vi, som av en tillfällighet, nästan på varandra. Vi ursäktade oss hövligt båda två. Sedan frågade jag honom varför han gråtit under mötet. Detta blev inledningen till ett längre samtal.
Han berättade att han växte upp i en sekulariserad familj. Fadern arbetade mycket, reste hela tiden och tjänade mycket pengar. Modern var hemma med barnen. Hon var dock inte nöjd med livet. Därför började hon att träffa andra män. Hemmet blev ett otryggt ställe att växa upp i. Ilska och hat fyllde hans inre. Han blev en aggressiv person. Under uppväxten blev han avvisad från flera skolor fast han hade en talang för matematik.
Familjen flyttade så småningom till en större lägenhet. Då berättade föräldrarna till slut att de var judar. Mannen utvecklade efter det ett intresse för släkthistorien, och han började gå i synagogan. Samtidigt blev han mer och mer radikal, och frustrationen ökade. Han fick också veta att besteforeldrene hade varit i koncentrationslägret Auschwitz. Hans liv kännetecknades av extrema ytterligheter, som det var svårt att komma tillrätta med. Till slut hatade han hela världen och drog slutsatsen att det inte fanns någon Gud.
Men en dag, medan han gick i det judiska kvarteret i Budapest, hörde han plötsligt bekant musik, även om texten var annorlunda. Texten handlade om Jeshua (Jesus). Mannen gick efter ljudet av sången och var beredd att ta upp kampen som vanligt. Men människorna som var där var så vänliga! Talaren berättade om att Gud hade sänt sin Son till världen för att världen behövde frälsning. Ja, allt och alla behövde frälsning! Detta hade förändrat talarens liv. För min nya vän var detta ord i rättan tid. Han tog där och då emot Jesus som sin Frälsare och insåg att Jesus var svaret i hans liv och att det var Han som var omtalad i det gamla testamentet. Han hade känt det så svårt att hålla alla lagens bud och leva ett rättfärdigt judiskt liv och kunde varken finna Gud eller friden. Då han gav sitt liv till Jesus blev han befriad från sin ilska och sin fruktan.
Han började att läsa i Bibeln – hela Bibeln. Då förstod han att svaret för alla är Jesus.
Den här kvällen kom han för att be om fred och om att alla skulle få lära känna Jesus. Då upplevde han att detta inte alls var i fokus – inte ens hos de olika kyrkoledarna som var samlade. I hans inre ringde då en bibelvers: ”Sök mig, så ska ni leva” – just precis som hos mig själv.
Från Misjonsblad for Israel nr 1, 2016.
Översättning: Ing-Marie Aronsson