Från Ordet & Israel nr 7, 2017
Av Ole Andersen, generalsekreterare för Ordet & Israel i Danmark
Översättning: Ing-Marie Aronsson
Det här är den andra av tre artiklar, där vi ställer en viktig fråga om Israel till generalsekreterare Ole Andersen.
Israel är Guds folk. Det säger både det Gamla och det Nya testamentet. Men vad betyder det för frälsningen? Är judar garanterade frälsning? Har judar en särställning, så att de automatiskt är Guds barn både här och nu, och i evighet? Det menar en del kristna. 2015 sände Vatikanen ut ett dokument, som säger: ”Även om judar inte kan tro på Jesus Kristus som den universelle försonaren, har de del i frälsningen.” Även bland evangeliska kristna
menar en del, att alla judar (eller i alla fall några) kommer att bli frälsta oavsett deras förhållande till Jesus. Argumenten är mycket olika, men resultatet är detsamma: Judar har en annan väg till frälsningen än alla andra människor.
Bibelns svar
Om vi frågar det Gamla testamentet, får vi ett klart svar: Nej!
Man behöver inte läsa mycket i Moseböckerna, Konungaböckerna eller profeterna, förrän man möter en djup splittring i Israels folk. Några valde avgudar, andra höll fast vid Israels Gud. De israeliter, som valde bort Israels Gud, fick genom profeterna klart besked om, att de därmed hade valt bort välsignelsen och nu var under Guds vrede och dom. Här var ingen automatisk frälsning. Om vi går till det Nya testamentet, är svaret lika klart och tydligt. Alla människor utan undantag – judar såväl som icke-judar – är syndare, som förtjänar Guds straff. Men Gud har sänt Messias som en fantastisk
räddningsmöjlighet för både judar och icke-judar. Alla som tror på honom blir frälsta. Alla som avvisar honom har därmed avvisat den enda räddningskransen som finns, och är därför på väg mot evig
förtappelse.(Rom 3:9-24) ”Ingen skillnad”. Det är spetsformuleringen i Bibeln, när det gäller frågan om judars och icke-judars frälsning. (Rom 2:11, 3:22 och 10:12)
Se upp med antisemitismen!
Men det finns en fallgrop som vi kristna allvarligt ska se upp med.
Bibeln har många hårda domsord mot israeliter och judar som har avfallit från Gud. Det har genom hela kyrkans historia fått en del kristna att utveckla vanvettiga teorier om att judar är särskilt onda. En del har (och det är helt vansinnigt!) rent av talat om judarna som ”Djävulens barn” på ett sätt, som om de skulle skilja sig från alla andra människor. Allt av det här slaget är lögn och antisemitism! Sådant bör man inte räcka den minsta lillfinger. När Bibeln talar om israeliternas hårda hjärtan, är israels folk använt som ett exempel på, hur alla människor (också danskar) (och svenskar, övers.anm.) är och har varit alltsedan syndafallet.
Solidaritet i samma båt
Bibeln berättar med starka ord att Israels folk är syndare i behov av frälsning, för att vi ska förstå att varje människa oavsett etnisk eller religiös bakgrund är en syndare som har behov av frälsning. Bibeln berättar att Gud hyser en enorm kärlek till Israels folk – för att vi ska förstå att så älskar han varje människa oavsett etnisk och religiös bakgrund. Här gäller en solidaritet över folkgränserna. Vi sitter i
samma båt! Här är det ”ingen skillnad”. Gud har i sin kärlek sänt Messias för att frälsa judar och icke-judar. Det kostade Gud ofantligt mycket: Hans utsände son, Messias, torterad, förödmjukad och dödad. Att avvisa den kärleken är att visa förakt för Gud.
Men Gud räcker nu fram sin kärleksgåva till varje människa – jude och icke-jude – till att fritt ta emot. Det är vägen till frälsning.