Amos omdiskuterade profetia

Davids fallna hydda – Israel, kyrkan eller Messias?

Av Ole Andersen
Sv. övers. I-M Aronsson
Från Ordet & Israel nr 3, 2021

Amos kom från Tekoa i Judéens högland söder om Jerusalem. På ängarna mellan de steniga bergssluttningarna skötte han sina får och sina mullbärsfikonträd. (Am 1:1 och 6:14). Men Gud gjorde Amos till sin profet, som särskilt skulle förkunna Guds dom över orättfärdigheten i Israel under första hälften av 700-talet f. Kr.

  Efter alla domsprofetiorna slutar Amos dock sin bok med en frälsningsprofetia om att Gud en dag ska återuppbygga ”Davids fallna hydda”.

  800 år senare blev just profetian om Davids fallna hydda avgörande i debatten på det så kallade apostlamötet i Jerusalem. Här skulle Peter, Jakob och Paulus tillsammans med de andra ledarna avgöra, om hedningarna skulle bli judar för att kunna bli frälsta. Den frågan menade Jakob att Amos gav svaret på (Apg. 15).

  Också idag, ännu 2 800 år efter Amos tid, väcker hans profetia om Davids fallna hydda livlig debatt. Förutsade Amos i sin sista profetia, att Israels folk en dag skulle återvända till sitt land? Eller var det den kristna kyrkan han profeterade om?

Davids fallna hydda

Efter alla domsprofetiorna i de första åtta kapitlen i Amos bok vänder bilden fullständigt i bokens sista profetia. Davis fallna hydda ska återuppbyggas (Am 9:12 -15).

  Den helt centrala frågan är vad uttrycket ”Davids fallna hydda” betyder.

  Ordet sukka, ”hydda”, är mest känt från den judiska lövhyddohögtiden, där Gud har befallt, att Israels folk ska bo i hyddor (3 Mos 23:43). I Bibeln används sukka för den hydda eller det solskydd, som Jona uppförde utanför Nineve för att få skugga. (Jon 4:5).

  Den hydda, som Amos talar om, är ”fallen”, sammanstörtad. Vi hör, att den är full av revor, en ruin.

  Uttrycket ”Davids fallna hydda” finns inte på några andra ställen i Bibeln. Men det finns ett annat uttryck, som påminner om det, nämligen ”Davids hus”.

  Då kung David hade erövrat Jerusalem och byggt ett palats, fick han en dag besök av profeten Natan. Han kom för att tala med David om två andra ”hus” än det flotta palatset. För det första lovade Gud David, genom Natan, att en av hans söner skulle ”bygga ett hus åt Guds namn”, nämligen templet i Jerusalem (2 Sam 7:13). För det andra ska Gud själv ”bygga David ett hus” (2 Sam 7:11).

  Gud förklarar, att det ”hus”, han ska bygga till David, är en dynasti. Davids efterkommande ska sitta på tronen i Jerusalem och bli till ett evigt kungadöme. Psalm 89 återberättar löftet om ”Davids hus” och förklarar, att en kung av Davids ätt ska avsluta med att bli ”den högste bland kungarna på jorden” (Ps 89:20-38).

  På danska (och även svenska, övers. anm.) kan vi använda ordet ”kungahus”, och det är just betydelsen av det hebreiska uttrycket ”Davids hus”; ett kungahus, dynasti.

  Ett av de viktigaste arkeologiska fynden i Israel under de senaste trettio åren är Tel Dan-stelen. Det är en minnessten, som arkeologer fann tre brottstycken av 1993. De flesta forskare anser att stelen blev rest under 800-talet f.Kr. av en arameisk kung. På stelen skryter han – lite överdrivet – om att han har dräpt kung Joram av Israel och Akazja, ”kungen av Davids hus” (jfr 2 Kon. 8:25-29 och 9:16-29). Stelen är ett uråldrigt vittne om att Davids hus betyder Davidsdynastin i Jerusalem eller dess rike.

  Uttrycket Davids hus ger oss nyckeln till att förstå Amos profetia. Amos talar om en dag i framtiden, där Davids hus har blivit till Davids fallna hydda. Davids kungaätt, som under David och Salomo regerade ett enat Israel med alla tolv stammar, har gått från att vara ett hus till en vara en hyddruin.

  Redan 931 f.Kr. Hade Davidsätten mist makten över de tio nordliga stammarna. Och 586 f.Kr.  miste Davids hus också makten i Jerusalem, då Babylon ödelade staden och dräpte den siste kungen av Davids ätt.

  Men, profeterar Amos, så slutar historien inte! En dag i framtiden kommer Gud att återuppbygga Davids fallna hydda. Den gamla kungadynastin skall återuppstå. Det skall åter komma en kung av Davids ätt.

  Amos profetia handlar i första hand varken om Israel eller om den kristna kyrkan. Det är en Messiasprofetia! Gud kommer en dag att sända en ny kung av Davids ätt, Messias.

  Förståelsen av Amos profetia som en Messiasprofetia fanns redan bland judar på Jesu tid.

  En av dödahavsrullarna citerar 2 Sam 7, som säger att Gud kommer att bygga ett hus åt David. Och så fortsätter den med att säga, att det är Messias, ”som skall stå fram i Zion vid dagens slut, så som det står skrivet; Jag reser Davids fallna hydda. Det är Davids fallna hydda, som han kommer låta stå fram för att frälsa Israel” (4QFlor fragment 1-3, linje 10-13).  Denna text är förmodligen skriven 60-100 år före Jesu födelse. Textens förståelse av Amos profetia är klar: Davids fallna hydda är en profetia om Messias.

  Amos lovar alltså, att vid en tidpunkt då Davidsätten har mist kungamakten, kommer Gud att uppresa en ny kung av Davids ätt, Messias. Vad ska då sedan ske?

När Davids fallna hydda blir återuppbyggd                   

Återuppbyggnaden av Davids fallna hydda kommer att få enorma konsekvenser, både för hednafolken och för Israel.

1) Följder för hednafolken (Am 9:12)

Återuppbyggnaden av Davidsdynastin under Messias kommer få till följd, att Israel tar Edom och några andra hednafolk i besittning.

  Edom var Israels ärkefiende, som Amos tidigare i boken har förkunnat dom över (Am 1:11-12). Vid första anblicken kan profetian här låta som en fortsättning på domen: En gång i framtiden ska Israel underkuva både Edom och andra folk.

  Det finns dock något mycket överraskande i profetian, som tyder på, att vi istället ska förstå den som en frälsningsprofetia. Gud säger nämligen, att ”Mitt namn är nämnt över” dessa hednafolk.

  Att Guds namn är nämnt över något, är ett särdeles positivt uttryck. Det används om Israel som Guds utvalda folk (Krön 7:14; Jer. 14:9) och om Jerusalem, Guds stad (Jer. 25:29; Dan 9:18-19). Ett folk, som Guds namn är nämnt över, är Guds utvalda egendom.

  I Det gamla testamentet är hednafolken per definition ”De, Guds namn inte är nämnt över” (Jes. 63:19). Därför är det särskilt anmärkningsvärt att Amos säger att det kommer en dag, när Guds namn ska vara nämnt över hedningar, och hur de ska ingå i det Israel, som den kommande kungen av Davids ätt ska härska över. Det är ett fantastiskt frälsningslöfte till hednafolken!

  När Messias blir kung över Israel, kommer hans goda regeringsmakt att också omfatta hednafolken.

2) Följder för Israels land (AM 9:13)

Återuppbyggandet av Davidsdynastin kommer att innebära, att Israels land blir otroligt fruktbart. Med ett poetiskt språk beskriver Amos, hur grödorna närmast väller upp ur jorden, så lantmännens arbete med att så och skörda följer omedelbart på varandra.

  Den fruktbarhet, som den tiden blir till verklighet i Israel, övergår långt allt vad Amos hade upplevt med sina egna mullbärsfikonträd på sluttningarna vid Tekoa.

3) Följder för Israels folk (Am 9: 14-15)

Återuppbyggandet av Davidsdynastin kommer att leda till att Israels folk vänder tillbaka till det land som de tvingades bort ifrån.

  När de kommer åter ska de ”återuppbygga de övergivna städerna och bo i dem”. Och sedan kommer Gud att sörja för att de aldrig mer kommer att bli fördrivna från landet. Israels folk ska bo i sitt land intill denna världens avslutning.

Amos förkunnade dom över Israels folk. Precis som Moses gjorde det i sitt sista stora tal (5 Mos 29). Men Moses lät inte talet avslutas med Israels fördrivning ur landet under Guds vrede. Moses tal slutade med en profetia om att Gud en dag skulle frälsa Israels folk från avfallet och föra dem åter till deras gamla land och göra det fruktbart. ( 5 Mos 30: 1-10).

  Precis på samma sätt avslutar Amos sin bok. Gud kommer att sända Messias-kungen av Davids ätt, och det ska bli till förlossning för både hedningar och Israel.

  Likheten understryks av att Gud i Amosprofetian använder samma uttryck som i Mosesprofetian: ”Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap” (Am 9:14, jfr 5 Mos 30:3). Så kommer Israels historia till att sluta, med frälsning under Davidssonen Messias.

Apostlamötet i Jerusalem

800 år efter Amos samlades de judekristna ledarna i Jerusalem till ett viktigt möte. Bakgrunden var glädjande. Under föregående år hade en del icke-judar kommit till tro på Jesus. Men denna glada situation väckte en bekymmersam fråga: Ska en icke-jude, som kommer till tro på Jesus, bli jude för att kunna bli frälst?

  Debatten blev särskilt intensiv i staden Antiokia i Syrien, där Paulus uppehöll sig efter sin första missionsresa. För att utreda frågan sändes Paulus och Barnabas till Jerusalem (Apg. 15:1-3).

  År 48 e.Kr. mötte därför Petrus, Jakob och de andra ledarna i Jerusalem, Paulus och Barnabas för att ta ställning till frågan (Apg. 15: 4-6).

  Det blev en lång debatt. Petrus berättade om, hur han själv i Caesarea hade upplevt att en romersk officer kommit till tro på Jesus. Gud hade gett honom Den Helige Ande på samma sätt, som Jesustroende judar hade fått Den Helige Ande. Därför har Gud redan i praktiken visat, att hedningar inte behöver bli judar för att bli frälsta, argumenterade Petrus (Apg. 15: 7-11).

  Paulus och Barnabas backade upp Petrus argument med att berätta sina upplevelser (Apg. 15:12).

  Debatten avgjordes av Jakob. Han fastställde att hedningar inte ska konvertera till judendomen och låta omskära sig, för att bli frälsta. Icke-judar ska självklart visa hänsyn till de Jesustroende judarna i församlingarna, men de är frälsta som Jesustroende hedningar. Som bevis på att den slutsatsen är i överensstämmelse med Guds vilja, hänvisade Jakob till Amos profetia om Davids fallna hydda (Apg. 15: 13-21).

 Mötet avslutades med att apostlarna och de andra ledarna sände ett brev till församlingen i Antiokia med avgörandet. Brevet mottogs med glädje (Apg. 15: 22-32).

Jakobs användning av Amos

Den viktiga frågan är: Vad betyder Jakobs citat av Amos profetia om Davids fallna hydda? Svaret är omdiskuterat.

  En del kristna menar att Jakob betraktar den kristna kyrkan som uppfyllelsen av profetian om återuppbyggnaden av Davids fallna hydda. När Gud genom mission samlar judar och hedningar i den kristna kyrkan, är det återuppbyggandet av den fallna hyddan. Jakob transformerar Amos profetia från att handla om Israel till att handla om den kristna kyrkan.

  Men är det verkligen det som Jakob säger?

  Jakob citerar Amos för att visa, att hedningar inte ska konvertera till judendomen för att bli frälsta. Hur visar Amos profetia det? Eller sagt med andra ord: Vad i Amos profetia visar att hedningar kan bli frälsta utan att bli judar?

  Det vet vi faktiskt, därför att Jakob själv uttryckligen säger det. Jakob börjar nämligen sitt tal med orden: ”Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord…” (Apg. 15: 13-15).

 Gud har redan vunnit ”ett folk åt sitt namn bland hedningarna”, nämligen de Jesustroende hedningar, som Petrus och Paulus har berättat om. Det, säger Jakob, stämmer med Amos ord.

  Var i Amos profetia hör vi om hedningar som bär Guds namn? Det gör vi i Amos 9:12, som handlar om följden av att Gud återuppbygger Davids fallna hydda.

  När Davidsdynastin blir återuppbyggd, genom att Messias kommer, ska hednafolk, som Guds namn är nämnt över, bli medinlemmade i Israel. Det lovar Gud genom Amos. Och det är det som nu håller på att ske säger Jakob.

  Jakob säger alltså inte, att Davids återuppbyggda hydda är den kristna kyrkan. Jakob säger att när Davids fallna hydda blir återuppbyggd – det vill säga: när Messias kommer – så kommer det enligt Amos att finnas hedningar, som bär Guds namn. Det är denna profetia om hedningar som bär Guds namn, som började gå i uppfyllelse, då Petrus och Paulus upplevde att icke-judar kom till tro på Jesus.

  Fritt återgivet kan Jakobs argumentation sammanfattas i tre punkter:

  1) Amos profeterar att Gud en dag ska återuppbygga Davids fallna hydda. Det har nu gått i uppfyllelse. Jesus är Messias, kungen av Davids ätt. (Även om Messiasprofetiorna först kommer att bli slutgiltigt uppfyllda vid Jesu återkomst, ändrar det inte att Messias redan har kommit.)

  2) Amos profeterar att Messias ankomst innebär att det ska finnas hedningar som tillhör Gud och som Guds namn är nämnt över. Det är det som har börjat gå i uppfyllelse när hedningar kommer till tro på Jesus.

  3) Amos beskriver hednafolk, som har Guds namn nämnt över sig som hedningar. Därför visar Amos profetia att icke-judar, som kommer till tro på Messias, inte behöver bli judar för att kunna tillhöra Gud.

  Det är Jakobs bibliska argumentation för att hedningar inte ska konvertera till judendomen för att bli frälsta.

  Det finns inget i Jakobs ord som antyder att han skulle mena att Amos profetia om Israels folks hemkomst och landets fruktbarhet inte skulle handla om Israels folk. Tvärtom.

  Jakob är övertygad om att Amos profetia om Davidsdynastin återuppbyggnad började gå i uppfyllelse då Jesus kom. Han är övertygad om att Amos profetia om hedningarnas inlemmande i frälsningen är på väg att uppfyllas. Därför tyder allt på, att han också förväntar att Amos profetia om Israels återkomst och landets fruktbarhet kommer att gå i uppfyllelse, genom att det judiska folket återvänder hem till Israels land.

Ett ja till Guds löften

Fåruppfödaren Amos från Tekoa gav ett fantastiskt löfte om att Gud skulle återupprätta Davidsdynastin. Det är en profetia om Messias, som ska komma av Davids stam. Messias ankomst kommer att innebära, att också hednafolk får del i frälsningen och blir Guds egendom.

  Messias ankomst kommer också att innebära, att Israels folk en dag ska vända åter till sitt gamla land och återuppbygga och odla upp det – precis som Gud redan hade lovat genom Moses.

  Aposteln Jakob hänvisade till Amos profetia på ett sätt, som är helt i överensstämmelse med profetians faktiska betydelse. Här är ingen ändring av meningen, eller omvandling av Israel till att vara den kristna kyrkan.

  Jakobs användning av Amos profetia om Davids fallna hydda är ett tydligt exempel på apostelns övertygelse om, att Jesus har stadfäst alla Guds löften, både till det judiska folket och till hedningarna (Rom 15:8).

  Jesus har verkligen blivit ett ”ja och amen” till alla Guds löften (” Kor 1:20).

Biblisk förkunnelse sedan 1999